... av att se samma förbaskade mening - förra bloggrubriken - varje gång jag startar internet.
och lite för att jag är kär.
och var bättre att skrika ut det än på mellannätet
för annars är jag lite trött på bloggar. och ifrågasätter liksom hela poängen. mer än vad jag redan gjort.
men så kanske att jag börjar igen - på en ny plats i "bloggosfären" (töntiga ord) och gör något nytt. något roligare än vad den här bloggen blivit
....krångel krångel krångel...
white space good for picture
...krångel krångel krångel...
mmmm och ja just det ja. jag slutade blogga kanske mest för att jag inte kan överföra några förbaskade BILDER!
nu har jag sagt till på jobbet
mitt fina rara goa The French House på 1 G Danks St, Waterloo, Sydney
att jag
åker hem inom snar framtid och inte mer kan arbeta för dem
SAD BUT INEVITABLY TRUE
och förbannat skönt att ha det sagt
inget mer dolt
jag som hatar hatar hatar hemlisar
smygande
opålitlighet
dubbelspel
talar jag om det här eller något annat, vem vet
firade hur som helst
småtrött som jag varit efter gårdagens firande eller om att det var att jag behövde lite extra stöd från gubben på molnet
med att halvsjunga till hillsonglåtar på youtube till morgonkaffet (hej morgonkråksång)
och med att gå dit ikväll på kvällsgudstjänsten
alltid lika fantastiskt
och idag var det riktigt riktigt superbra
knappade som en idiot på mobilen för att minnas allt
först musik och lovsånger från nya Cornerstone-skivan som jag och Kristina var med på insperlningen av i oktober i Allphones arena m 11000 andra
sen SNL kallades det
SUNDAY NIGHT LIVE KL 19 (CITY KYRKAN) SÖNDAGAR HELA AUGUSTI UT
idag med dans, höga skratt, klipp från kung fu panda 2, sång och pop och ett KLOCKRENT ledande med hjälp av dem genom Esters bok i bibeln, dess ursprung, sammanhang, jämförelser med oss idag och hur vi liksom Ester har uppdrag, bland livets upp och nergångar, och hur vi alltid har valet att lita till det som bär oss igenom och utföra det uppdraget även om vi inte har den blekaste möjlighet att veta vad framtiden för med sig eller vad meningen med det hela är, varken vårt uppdrag eller annat..
hela grejen mer eller mindre avslutades med den här låten
jag satt och log för mig själv och smekte tatueringen min - den sa det så bra, det jag har så svårt att förklara för folk och främlingar jag träffar ett par sekunder
det vara bara SÅ OTROLIGT BRA You Should've Been There
ju vanare jag blir av att folk helt öppet sträcker upp händerna för att be desto mer hemma och välkommen känner jag mig där
gutt
kommmer nog alltid känna mig som en svenska kyrkare
vill jag säga utan att mena ont om hillsongkyrkan som jag vet har lite snävare åsikter än jag när det kommer till vissa bibelpartier (inte alls alla som går i den ska dock sägas)
och de jag lärt känna tillhör inte de aktivaste "handuppräckarna" heller
det känns som att de gör det för sin egen skull och inte för att "alla" gör det
och till syvende och sist handlar det om vana - sträcka på händer/knäppa händer/be högt/be tyst/handflator upp/handflator ner/korsade stortår/korsade hårstrån
men särskilt drivet engagemanget ambitionerna passionen i hillsong är något av det jag saknar i svenska kyrkan idag det fria i gudstjänstfirandet musiken...
youtuba gärna lite fler - den senare låten föredrar jag en dragigare och snabbare version av
och det är väl bara att njuta medans man är här och hitta en bra grej i Göteborg när jag kommer hem i höst! www.yorkstreetanglican.com.au är det närmaste jag har kommit en blandning här nere i Sydney - värt att kolla, också för att det är en av äldsta kyrkorna på kontinenten!
funderar på att jobba ett år istället för att plugga
fasen vad skönt det skulle vara att göra det med en ren tavla
jobba och spara - sen tuta och kör
som känslan av att dyka ner i ett azurblått hav
känna saltet kalla vattnet mot min hud
kylan som svalkar mitt heta huvud fyllt med tankar
inte höra
inte se
bara känna havet mot mig
