Visar inlägg med etikett saknad. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett saknad. Visa alla inlägg

onsdag 11 juli 2012

den som snokar hon får

plötsligt fck jag sådan totalångest vid tanken på att åka hem att det riktigt knöt sig i magen

nog för att längta vardag är en sak
men att fejsa verkligheten den
det är något helt annat

titta vänners bilder på facebook och undra hur man någonsin kommer passa in i sammanhanget igen
förra gången var ju ingen höjdare

"komma hem?"

fy för i---

fasen
vad läskigt

venne om ja vill längre





fredag 18 maj 2012

bet your bottom dollar



ser fram emot morgondagen


you are tuna!

you smell like tuna!

your life is tuna!



söndag 22 april 2012

o ve o ve

o ve o ve

en smula tomhet
ett knippe hemlängtan
a pinch of salt in my eye

regnet smattrar mot plasttaket över köket i alice
serverade på rick alessi/dan falzons bröllop igår för 20 dollar i timmen, en av skådisarna i aussiesåpan neighbours/grannar på nittiotalet
den som nicole kidman slog igenom med

har till och med fått en kram
den ni

sett en huntsman spindel och en trampad skorpion på jobbet
men missade den giftiga spindeln i cafeterian
den med en röd prick på ryggen
australien är lite annorlunda ja

ville prata med sverige imorse
en kompis offrade tappert ett par minuters sömn och piggade upp mig en smula
bara det att få snacka svenska
med någon som känner en

guld

en sak man kan ställa sig undrande till
är hur det kommer sig att jag hamnat i inte mindre än 3 triangeldramor under det senaste året

funderar på att åka hem
eller stanna

hade behövt gå i kyrkan imorse
men vaknade för sent
eller det är la halva ursäkten
regnet
lathet
trött
vet inte var eller vilken kyrka här
blableh

tjuvkikat på hemmabilder
och är tillbaka på längtan
men efter något
onämnbart

och jag når inte fram
vet inte vad

det regnar i alice
och jag insåg precis att det innebär att det regnar på uluru




-aidan-
these pics
dedicated to your big butt
you asked for it
literally

pics: googleismyfriend

torsdag 15 mars 2012

stunder som nu & längtan som få















Det är stunder som nu, som man längtar efter sin familj. Eller En Familj. En Egen.
Klockan är kvart i elva, och man kommer hem efter en lång dag i mer eller mindre 180 km/h – oj så skönt då om man kom hem till någon kär. Som frågar hur dagen varit, ger en kram. Bara att sitta och prata om allt och ingenting framför ett stearinljus på bordet en vardagskväll, till ett glas mjölk och nybakta bullar.
”Hörde du att…”
”Du förresten, kan vi inte dra och spontanbila dit näsan pekar i helgen… Eller till det där…”
”Ska vi till klätterhallen imorrn?”
Bara.









torsdag 26 januari 2012

the story starts millions of years ago




Svepande bild over röda klippor och rött barren land som kan ha varit skog och berg en gång.
“The story starts million of years ago, when Gondwana, the great super continent, began to break apart.
Africa, South America and India were formed, but Australia and Antarctica were still joined as one last giant land, forested and lush.”
Cue: grafik över jorden som den en gång såg ut, zoom in på Antaktis och Australien när de delar på sig.
“By 50 million years ago, the breakup was complete when Australia parted from Antarctica.
A massive ocean current began to flow around the South Pole
And Antarctica’s life perished under a blanket of ice and snow.
Australia pushed northwards from the freezing latitudes and remained isolated for the next 30 million years.
It became an ark of survival for its cargo of ancient life.”
Northwards… freezing latitudes… perished… under a blanket of ice and snow… last giant land, forested and lush… millions of years ago… the great super continent began…

Det är som en enda lång härlig vuxensaga. Allt I den  där härliga mysiga, mörka, manliga David Attenborough engelskan. Seeaarring windss begaan too drry the land...
Grafiken zoomar in på Australien ner mot mitten av kontinenten, ner genom molnen,
"Searing winds began to dry the land – and its moist rainforest all but disappeared.
At the centre the desert was taking over.
Australia’s plants and animal faced a choice –
Adapt to the drying conditions
or retreat.”

och där – as the clouds part ways we get the flying imagery over Australias vast desert inland again…



Ack. It’s a beaut, banne mig.

Gotta love naturfilmer.
Poesin i språket, bildspelet över ställen och närbilderna på djurlivet som man aldrig i livet skulle uppleva annars, äventyret man tas med på.

Aah. I love it all.

Varit hemma sjuk de senaste två dagarna och det börjar krypa i kroppen på mig.
Behöver komma ut.
Duscha, göra mig presentabel, och UT i friska luften och göra något. Kryper på väggarna annars.
Den stora frågan är VAD jag ska göra.

Skön långpromenad vid härliga blåsiga kusten? Doppa mig i poolen? Till och med den börjar kännas för liten. (den är rätt liten)
Australia Day idag. Planen var stranden hela dagen, som folk gör på Australia Day. Lediga som vi är.

Men. Meh. Buh. Suck. I need activation.
Jag behöver skrapa ihop slantarna och komma igång med den där förbaskade klättringskursen som jag har drömt om - eller något annat vad som helst!
Ut och röra på mig, inte bara idag.

Nackdelen med roterande vänskaperna här nere, är att hur fasen hittar man typer som är som en själv? Är rätt tröttsamt att leta. Om och om igen.

Bara 8 månader kvar. 5 månader på jobbet.
Är inte så att jag tröttnat.
Men jag känner mig a bit of in a rut.


Eddie Izzard-Game of Thrones crossover från http://iceandfireordeath.tumblr.com/

Hörde härom dagen på omvägar någon som kommenterat om den här bloggen att det inte var mycket av en reseblogg inte. Mer ett nyckelhål rakt in i the brain of Olivia...

:)
Nä det kan jag hålla med om.
Jag gillar den som den är, mestadels. Tycker personligen att det finns få tråkigare saker än att läsa varje detalj på en resa någon gör. Roligare med små bitar här och där, bland bilder och anekdoter.

Jag brukar kunna babbla iväg lite både hit och dit om ditt och datt, både med folk och här, och oavsett om folk gillar att läsa det eller inte så är det så det blir.

Och ärligt talat så känns det inte som att jag GÖR så mycket heller. Det här är rätt mycket vardag för mig, Livet i Sydney.

Gå upp på morgonen, gå till jobbet, komma hem, dega eller träffa kompisar.
Hade jag haft dubbelt så mycket pengar på kontot som jag har hade det kanske sett lite annorlunda ut.
Mera utflykter, mera äventyr, mera action, mountainbiking, weekendtrips, surfcamp, klättring.





But you gotta play with what youve got.

Jag sparar och står i så att jag kan göra en del av det.
Och let me tell ya. Efter den där IMAX naturfilmen om Australien är jag lätt mer taggad på att ut och röra på mig i sommar/vinter.
Siktar på att komma direkt till universitet i september med jetlagg och Australienpackning, för att göra det mesta av mitt visum och resan här.

Längtar redan.
Tre månaders frihet, resor och jobb som vilken annan backpacker om helst.
Sydney stad är jag banne mig rätt trött på.


pics: printscreens fom IMAX Australia - Land beyond Time, and googleismyfriend

onsdag 7 december 2011

förlust och förvirring

 hjärtat tynger. kroppen värker. 
 händerna krampar.
 bröstet känns stumt. huvudet dunkar.
 jag tänker inte, lika mycket som jag
 känner, vad som händer.

 det är för mycket.

 orkar liksom inte känna så här mycket 
 på så kort tid.


vill bara sova.
är så trött.


pics: erik lindvalls blogg, och gustaf klimt

söndag 13 november 2011

sommarkänsla

jag tror det är något med när man mister människor i sitt liv.
man börjar tänka på så mycket mer av livets små detaljer. 
vad man vill ha ut av det. vad man längtar efter.

det är som om drömmarna väcks lite till liv när vardagen skakas om. 

slumrandets tid tog slut.

man kanske borde fundera på de här frågorna lite sådär annars också, inte bara när något stort rör om.

eller så kvittar det.
det är vad det är.


som alltid i livet I suppose.


 

 


i det sköna kalla vattnet är det ingen som märker tårarna på min kind
de kan komma som de vill

mycket regn och vatten på mina bilder.
jag har faktiskt återupptäckt min kärlek till havet här. ni skulle sett mig ensam i poolen en halvmulen dag härom veckan. 
som en tumlare lekte jag runt. 
jag, 25 bast och going on 10
men länge leve barnasinnet, inte sant?


och har börjat längta. 
med hela kroppen längta! 
efter havet.

syrgastuber som låter blubblubblubb och darth vader liknande lugna sköna väsningar i takt med hjärtslagen i det kalla, sköna, stora, djupa, lyckliga, tysta blå.

ahh.
jag vill spara hop pengar till att börja dyka igen.

det känns som om mitt hjärta ska sprängas av längtan efter det tysta blå.

jag undrar jag vad det symboliserar. eller om det bara är därför att jag faktiskt (oftast) älskar regn.

känslan av svala droppar mot min kind.

att vända upp ansiktet mot skyn och bara finnas. 
låta sig vara. känna regnet skölja över. 
inte kämpa, inte reagera, bara...

nästan buddhistiskt acceptera livets ledsna stunder och fröjdas i dem lika gott som de tokglada på något vis.


regn och sol. sol och regn.
life has both, you know.
det är det som gör det så vackert.


pics: google is my friend

onsdag 2 november 2011

ordlösa skrik låter så otroligt dramatiskt

hjärtat är alldeles stumt.


 och inga ord på vad jag känner hörs.

is och sten bara.
och något annat får jag inte fram.

jag som borde vara glad. på andra sidan jorden-i-freaking-Sydney-baby, träffar skönt folk, solen skiner ofta, jobbar i svenska kyrkan, schysst kollega/sambo som jag kan både skratta och sitta och prata livet på köksbänken inpå natten med.
dejtar ännu en trevlig pojke här, rutinerna börjar fastna, känner till vart jag bor, har pool på taket, favvomaten, favvoställen och minnen i gathörn nu.


en av de viktigaste personerna i mitt liv är borta.
en bit hemma är inte där.

korten kastna upp i luften och stenen i mitt bröst väntar allt mer panikslaget på hur de ska falla ner.
livet här, det rullar på, och tiden är som alltid ostoppbar.

jag vet inte vad jag ska säga och jag vet inte hur jag ska få mig själv att börja gråta.

sliten mellan viljan att gå och hålla Någon i handen, glittra med ögonen, kramas, retas.
och den att ligga i ett hörn av sängen, blunda, hulka, sörja, känna, renas.

rör mig inte! låt mig va!
 trösta mig!
blaah.
fucking internet.
jag hatar det här blogginlägget.
det suger, stinker, failar, drygar, äck och päck.
lika tomt o stumt är det, som mitt hjärta.


pics: vägen tillhör tyraelvira.blogg.se, nr 2 är mitt, och nr 3 och 4:google is my friend