mmmmm

lite mera bara

bara lite till

snälla


 

foto: mina

dedikerat: C

you know I'm only kidding
you are one of my best friends

bra morgon

något till nästa pass/id foto?
varför inte slänga in något helt nytt i backslick/snaggat funderingarna liksom.


pics; tumblrs

du är förlåten

åren må gå
och med tiden kommer vishet
insikter

man ser tillbaka
fattar hur dum man varit
omogen
knäpp

och om man då vågar erkänna det
för den man varit det mot
då
är det banne mig mod
och mognad

jag fick ett sånt brev härom dagen
läste det nyss
det var inte från den ni tror, ni som vet eller anar
utan från längre tillbaka

men banne mig vad bra det kändes att läsa
inte kan man förneka att det är lite av en lisa för själen
när en få' höre a ha' hau ångr a ha' gau opp

två meter hög eller mer

hög på sång igen.
den här gången av att sjunga Adeles One and Only på kareoke på Kelly's bar i Newtown.

att stå där och klämma i på en av de underbaraste kärleksångerna som finns, och så få sånt gehör efter.

dude. waow.

jag börjar ju faktiskt tro på vad de säger. läskigt!

Vingklippt no more

Alltså.

Antingen håller Gud på och skickar en hälsning från hemma för att pigga upp mig – eller så blåser det faktiskt frisk luft utanför min balkong här mitt i stan, och det luktar precis som hemma i skogarna.

Åh vad hemlängtan jag får nu. Cykla på en grusväg i sommarsolsken mellan granar och tallar och lukta på tystnaden och friden och sommarlov och hemma.

I blame Anna!

Visserligen tog hon bara med mitt favoritkaffe hemifrån för att jag bad henne – men herregud så gott.

Jag menar. Tro mig eller ej. Och ni som känner mig väl lär tro mig.. Särskilt ni som brukar se mig på läger och vandringar före och efter kaffet.

Men jag höll på att få tårar i ögonen vid första klunken, så gott det var. Så rätt, så hemma.

Banne mig en fantastisk känsla.

Har så många tankar om framtiden just nu. Drömmar som väckts till liv igen.

Sådana som jag förträngt och tryckt bort och ignorerat i många, många år. Tills nu. Det var något med Sydney, eller resan hit (inte den bokstavliga).

Har lett en kör, har sjungit inför människor (typ publik even), har stått på en stol på en fest och med speakerröst som i värsta boxarringen i US Big City lett sången och födelsedagshurrandet av en jättego tjej här ”ladiiiiiiessss and gentlemen…”

Har börjat våga släppa fram alla de sidorna i mig. De som längtar hem till Sverige och till Göteborg, de som redan kollat upp dramakurser och andra utlopp för sidor som jag har och försummat så, så, så länge.

Och av så dumma, dumma, orsaker. Varför gör vi så?  Låter andras kommentarer, drömmar, enfaldighet, trångsynthet, problem, osäkerheter, skitsaker påverka oss. Klippa våra vingar så att vi inte vågar vara, eller halvt eller helt glömmer bort vilka vi är eller en gång var och kanske är menade att bli igen.

Fotografera, sjunga, dansa, drama, simma, vandra, klättra, springa.

Mera. Mera! MERA!

Jag LEVER!

MER än så, jag blommar, bubblar, brinner!

pics: no 1 & 3 are mine, rest are tumblrs

hög som ett hus - kan inte tro jag gjord'et

Saknar er i Sverige nu.
Klockan är tjugo över tre på natten här och vi slutade städa kyrkan o caféet vid 2 efter hela julaftonsmagnifikakalaset med julmat o glögg och hembakta lussebullar som vi gjort, janssons vi gjort, rödbetssallad vi gjort mm mm!

Och Kalle Anka o Karl Bertil Jonsson på storbild i kyrkan och sen världens mysigaste julaftonsmässa praktiskt taget under den stöörsta gran jag sett, och jag kan banne mig inte luska ut hur de ens lyckades få in den i kyrkan - let alone hur de ska få UT den!

Och banne mig om jag inte måste berätta det här, så glad jag är.

Jag. Har sjungit. På riktigt. Inför folk. Publik. På julafton. I kyrkan.
Och det gick bra.
Det verkade gå riktigt. Riktigt. bra.

Jag mår så bra. Vilken kick. Det har tagit mig tills nu att våga.

Blev så glad så glad så GLAD och jag känner bara Yyyyyyyesss! Igen!

GOD JUL alla underbara.
Imorgon ska vi titta på Kalle o K-B o öppna paket. Ligga vid poolen och ha vår sällskapsresanfest vi ska ha imorrn.
Och på det.
Ljuuuuvliga leeedighet. <3

pics: 1 mine, 2-3 tumblrs/googles

sann lycka

Lycka

Att vakna upp på andra sidan jordklotet och sedan få en pil av glädje rakt in i hjärtat vid att fortfarande i morgonzombietillstånd stiga ut i köket och plötsligt komma ihåg att man inte behöver använda det lilla dasskaffe till billiga morgonkick man unnat sig – utan att man fortfarande har kvar svart guld i den lilla provpåse Abyssinian Dawn från Gevalia som jag visserligen inte är helt säker på om jag fick ta med mig från Kastrup men gjorde i alla fall…

Suck. Ibland känner jag mig verkligen som en riktig kaffejunkie.

pic: tumblr via google

monday break and waves

Vi behövde ett break!

För mycket jobb som gått i ett efter vartannat, nya kontakter, rutiner att komma in i, vardagssysslor att ta hand om och bara rent allmänt att knappt se något utanför den närmsta hemmasfären i storstads-Sydney och CBD (Central Business District) by either day or night de senaste veckorna.

Så vi organiserade om våra jobbtimmar denna måndag.

Vårvädret (vi går ju mot sommar här, och ÄNTLIGEN börjar det kännas!) visade sig från sin bästa sida och kosan styrdes mot havet. Mot Bondi Beach med vår allra första bussresa på denna sidan klotet.

Döm om min glädje och förvåning – när jag på hemvägen inser att här minsann var något jag kände igen! Heja Dackebussarna of yore!

Följer: En studie i sprudlande ljuvlig hopp och lek! De lite mindre lyckade bilderna... ;)

But YEY! Mission accomplished! Energy revived!



Och ja. Allting är upp å ner här. Allt annat är en lögn.