homebound

homebound

homewound

magical land of the future

what holds?

dreams aplenty

fears alike

decisions abound

the closer I get to leaving

the less I want to go

the more I want to be here

where I feel at home

how odd

how strange

magical array of stories

untold

empty, my heart

unknowing

breath is holding

why, anywhere is home

but the more my future is shaping

the less I feel I know

while closer I get to leaving

om 4 dygn är jag i luften någonstans över haven



funderar

funderar på att jobba ett år istället för att plugga
fasen vad skönt det skulle vara att göra det med en ren tavla
jobba och spara - sen tuta och kör

som känslan av att dyka ner i ett azurblått hav
känna saltet kalla vattnet mot min hud
kylan som svalkar mitt heta huvud fyllt med tankar
inte höra
inte se
bara känna havet mot mig

peptalk

varför göra som alla andra?
bättre göra det som är rätt för mig

paralysis by analysis

vad är viktigt i livet
för mig

sitter jag och tänker på
igenom
funderar

det är fest på liverpool street ikväll
men jag jobbar imorgon
och plötsligt måste jag bara fundera igenom det jag sitter här och tänker på
det sociala det måste vänta

vad gör ett gott liv?
vad är ett gott liv?
vem är jag?
och hur vill jag leva?

kan man svaret på de frågorna är det bara att tuta och köra
make it happen

inte svårare än så...

man har ju den otroligt goda turen att vara född med en massa möjligheter och nästan för många val i livet

eller är det prokastinering jag håller på med av någon outgrundlig anledning?
bläddrade i världens bästa lilla nyinköp, som är dryga timmarna gammal
för att leta reda på ett Emerson-citat som jag hittade där jag stod i den lilla sköna bokbutiken oscar and friends på crown street i surry hills efter jobbet
och hittade sidan om beslut istället
står så här

Now is the time to...

make a decision

We procastinate to often:
reconsidering, torturing ourselves with indecision.
Governments do it by establishing boards of inquiries.
Golfers call it paralysis by analysis.
It's better to think things through, then decide.
Correcting an error is less painful
than being trapped on the fence.

'One foot can't stand on two boats.'        Chinese proverb

ur: Now is the time, Patrick Lindsay

tjaa
och nu vet man ju inte om man ska fortsätta ursprungstanken eller strunta i bloggen här!

oh Life. vad du går upp och ner och runt och runt och runt

nu drömmer jag om att stanna i mitt älskade Sydney
eller plugga i San Fransisco

bland mina Paristankar

självklart
off course
naturalment

*suck*

bara pennkramp bara writers block

 jag vill bara ha solnedgång och hemmagång och kulutgång

26 år fyllda och två dagar är jag

gott nytt år lilla stora jag!

tju'sjunde

det isar 

lite i magen bara

och jag kommer bara ingenstans

med orden 

bara bara magont

och sen imorrn bara

besök

inget stort bara

nej nej

bara kul

bara lugnt

coolt

inget farligt

bara kul

bara bara jag får jobbet gjort nu bara

skriva hej då för oss och tack bara

och nyhetsbrev bara

och uppdatera hemsidan

bara

om ikväll 

bara kunde komma 

snarare

så kan jag glömma 

lite nerver om imorgon bara

om man kunde skylla pennkrampen på kramp i fingrarna bara

tänkte om jag bara 

skriver av mig lite 

här 

så släpper det 

kanske

så kommer orden bara

inget dött hopkok som det här känns som bara

och jag kan få solnedgång 

och hemmagång 

och födelsedagsutgång

och soluppgång

tack den snälle söte gode guden för alla de fina bilderna på internätet som man kan låna och titta på och inspireras av

the hardest part of travelling is coming home again

regnigt, mulet, tråkigt, kallt och drönigt alice


vaknade en timma försent för att skypa hem
och ungefär en timma för tidigt än vad min lekamen önskat


ställde in jobbet idag
sitter och snackar förhållande och skit med killarna, de som är uppe
känns lite scoutläger och svensk sommar

är ensam tjej nu
men känns skönt
har för lite killkompisar i sydney
önskar bara lite att jag hade känt någon av dessa bra nog för att kunna luta mig en smula på en axel och få en sån där skön manlig kram


annars är det skönt att vara ensam tjej av en annan orsak också
på något vis, så när det är fler än en blir det någon udda konkurrenssituation - inte mitt val eller önskan eller något sånt
men i vissa sammanhang och med vissa tjejer
(och uppenbart har det varit något sånt här med oss)
så blir det någon slags undermedveten skränig tävlan från vissa om uppmärksamhet


något i atmosfären bara
hormoner


hatar dem
;)


men nu är det skönt och lugnt
känner mig som en i gänget
känns som gänget hemma


påminner en del om back in the days, med fredrik, de där fyra åren med stora underbara goa gymnasiegänget och alla långa bredaxlade killar i det


låter det konstigt? vet inte om jag menar något med det, bara att killgänget här också är långa och bredaxlade :)


känns som xbox och film
känns som mys
känns som nostalgi


känns som att det är skönt att de alla är i min ålder och inte brand new ut i vida världen som så många svenskar är


finns en kille här bland dem som jag bara vill krama hårt och hålla om
rädda
I suppose


farligt

farligt farligt

det kan man aldrig
men han är så mysig och go och vilsen

om man bara kunde

mörkt hår, långa ögonfransar, vackra grööööna ögon


och saknar redan goa aidan, irländska sydafrikanen som jag typ slagits med tro det eller ej


antar att det är en trygghetskänsla
att bara hänga med alla dessa myskillar
gillar dem skarpt
även om de dricker för mycket och har lite mycket issues några av dem


det är så svårt att leva
så svårt att få det rätt


och jag sitter här med hemlängtan och framtidsfunderingar


aldrig bloggat om förut nä


det svåraste med att resa hör ni
det är att komma hem


idag är det alla frågetecken jag undrar över
när? hur? varför? är det rätt? ska jag stanna?

kommer min favoritconcierge lämna sin flickvän och bli galet förälskad i mig och göra mitt liv till en saga? ;)

och låter det cheesy om jag skriver

stay tuned?

vad är det ni vill höra? ja just ni?

gods

har varit på ett konstigt humör i över en vecka nu
trött hela tiden, ont i kroppen, ont i sinnet

bestämde semester idag med chefen och kollegan och det är inte långt borta gushhelov.
är nästan helt utan energi


känner mig dum, slö, knäpp, udda - over the top när jag inte är under isen


lite tom inuti


har bestämt mig för en sak, men som jag känner det just nu känns det mest som att jag på något underligt sätt verkar försöka bestraffa mig själv.


hoppas innerligt att det kommer kännas annorlunda efter nästa helg

annan dag påsk sticker jag!
var vet jag inte än, men var som helst utom här är bra.

 

och jag behöver ny energi

särskilt

om

jag ska hålla

så länge

som jag tänker och tror att jag ska

här

för det dröjer

innan jag kommer hem

 

 

känner mig

avskuren

domnad

borta

så där dumt

så där att det kvittar lite vad jag gör

så där jag har nyheter till er där hemma faktiskt

kanske är det så här det är att på riktig vara vuxen

vuxen

egen

ansvarig

göra vuxna val

fasen vad jag babblar.

ibland avskyr jag den här bloggen.

jag har så mycket att säga, att jag inte orkar säga, klarar säga något alls.

tänkte den som ett fönster hem, men står inte ut med alla blogger som beskriver i detalj om starbucksbesök eller klädesplagg eller foton på operahuset.

och nu vet jag inte vad jag vill säga med den

vet att ni läser

ser det på statistiken

skulle önska ibland, att ni kommenterade mera, så man visste vilka ni var

vad som är intressant för er att läsa?

vad ni faktiskt vill höra? eller se?

känner jag er lite eller inte alls?

ja vad fasen gör en bra blogg, helt enkelt?

hur ska jag skriva? ge mig något exempel på ett blogginlägg jag gjort som ni tyckte om, så jag förstår.

nu ber jag er faktiskt om hjälp, för vad är det för poäng med att ha en blogg, om det inte är något att ha.

:)

man undrar

 

pics: various tumblrs.

stunder som nu & längtan som få

Det är stunder som nu, som man längtar efter sin familj. Eller En Familj. En Egen.

Klockan är kvart i elva, och man kommer hem efter en lång dag i mer eller mindre 180 km/h – oj så skönt då om man kom hem till någon kär. Som frågar hur dagen varit, ger en kram. Bara att sitta och prata om allt och ingenting framför ett stearinljus på bordet en vardagskväll, till ett glas mjölk och nybakta bullar.

”Hörde du att…”

”Du förresten, kan vi inte dra och spontanbila dit näsan pekar i helgen… Eller till det där…”

”Ska vi till klätterhallen imorrn?”

…

Bara.