peptalk

varför göra som alla andra?
bättre göra det som är rätt för mig

alla frågar om jag är o-glad

äntligen har luggen växt ut lite. så man åtminstone kan ha den nere om man "accesoerar"
har väl det där normala "gjort slut - beteendet" och vill färga håret, byta coiffure, ändra om mig
varför gör vi sådär?

flapper dictionary att kolla in: http://oldhollywoodglamour.blogspot.com.au/2011/04/flapper-dictionary.html

jag som trott att det inte syns alls på mig att något saknas
idag fick jag höra av både kunderna som jag ler mot och indiske kocken i köket att jag inte såg glad ut
kanske sprudlande personlighets-syndromet
när man har dagar när man är som de flesta andra tror folk att man är nere
eller så är det bara så att det syns mer än det känns att det syns

flapper-Olivia som till och med hade klätt upp sig ordentligt för jobbet idag
jag får väl dra en liten charleston i bussen på väg till Waterloo imorrn
tutorial strax nedan

men helt ärligt

hjärtat är inte i det

vill hem och ha ett hem

uncertainty like a pill of doubt

jag
tycker inte alls om att känna mig underlägsen
tycker inte alls om att känna mig osäker
tycker absolut inte om kombinationen
blir som ett strö i stormen i tanken

och jag vill bara hem till tryggheten
välbekanta nya äventyr
välbekanta fina vänner
välbekanta problem och välbekanta bekymmer

känns ibland som att jag lever i en film här nere
en amerikansk romcom, ibland thriller, ibland något annat
men det når aldrig riktigt upp till filmens stämning
vet inte hur det slutar och det bara rullar på och rullar på
bland filmliknande scenkulisser som är på riktigt

vådan av att se hur grönt det grönare gräset var på andra sidan?
och min film stöter ihop med andras filmer och de liksom jämförs
och man undrar om de lever livet lite mer än vad man själv gör eller inte
och här och där så får man samma blick tillbaka
och då känns det så surrealistiskt

som när man får skuldmedvetet avundsjuka blickar eller längtansfyllda hickande leenden
av människor som inte riktigt än har tagit det där steget ut och gjort verklighet av sina drömmar
och ser på en annan och på andra och ser
ja, jag vet inte riktigt vad de ser men jag är inte helt bekväm i det
det var inte så svårt att hoppa även om det var det

jag trodde att jag visste vem jag var
men det var innan jag insåg hur mycket jag fortfarande förändras

så nu är jag bara sådär lite normalosäker

tror nästan att det måste vara en myt
de som är sådär äckligt stickande i ögnen säkra på sig själva och vem de är

jag tror att den säkerheten antingen bara är en fasad
eller så är det en svaghet
att inte kunna se bortom den man tror sig vara och visar upp en dominerande sida av

eller så är det i vilket fall som helst förbannat lätt
och en evig kamp mot
att det blir så

men vad vet jag
jag är bara en enda person

som måste kasta i mig frukosten nu och röja bort mina grejer och städa kyrkans lägenhet innan mammorna och deras barn kommer på mamma-pappacafeet om en timme

jag har det väldigt bra
bor gratis på mitt gamla jobb på svenska kyrkan i våra små lokaler mitt i staden den stora nu när det är i huvudsak stängt

har dusch och kokplatta och internet
ingen tvättmaskin och det börjar kännas
ingen direkt värme
och jag behöver fixa undan allt mitt inför varje tisdag 11-15
det enda som är öppet här under vinterlovet
men jag är banne mig en lyckligt lottad flicka jag

som vanligt började jag i en tanke och landade någon helt annanstans
tack för besöket in i min hjärna
var snäll och trampa inte på någonting viktigt på vägen ut
och ta med dig allt skräp

en gång i tiden var jag o-missunsam

det var innan mitt hjärta manglades det

och helt ärligt, så är det en lång väg tillbaka

till att vara återztälld
även om hjärtesorgen gått över, den

hemma från en kväll på klubben och fyllebloggar jag

förbannade väntan
är du rätt eller är du det inte!?
varför har du inte en förbannad lapp på rej?! Rätt/not!

oookaj
fine
hatar de förbannade hormonerna o osäkerheterna som sticker upp sitt fula plyte här och där

jag menar
livet e bra
men inte bra
ya know what I'm sayin?

I want

that's what I want

förbannade mänskor
trampar genom folks liv utan någon hänsyn å lämnar spår

...
anyway
kvällen var drinkar och shots på backpackerhangouten no 1 i sydney mä goa vänner och söta pojkar

o ve o ve

o ve o ve

en smula tomhet
ett knippe hemlängtan
a pinch of salt in my eye

regnet smattrar mot plasttaket över köket i alice
serverade på rick alessi/dan falzons bröllop igår för 20 dollar i timmen, en av skådisarna i aussiesåpan neighbours/grannar på nittiotalet
den som nicole kidman slog igenom med

har till och med fått en kram
den ni

sett en huntsman spindel och en trampad skorpion på jobbet
men missade den giftiga spindeln i cafeterian
den med en röd prick på ryggen
australien är lite annorlunda ja

ville prata med sverige imorse
en kompis offrade tappert ett par minuters sömn och piggade upp mig en smula
bara det att få snacka svenska
med någon som känner en

guld

en sak man kan ställa sig undrande till
är hur det kommer sig att jag hamnat i inte mindre än 3 triangeldramor under det senaste året

funderar på att åka hem
eller stanna

hade behövt gå i kyrkan imorse
men vaknade för sent
eller det är la halva ursäkten
regnet
lathet
trött
vet inte var eller vilken kyrka här
blableh

tjuvkikat på hemmabilder
och är tillbaka på längtan
men efter något
onämnbart

och jag når inte fram
vet inte vad

det regnar i alice
och jag insåg precis att det innebär att det regnar på uluru

-aidan-

these pics

dedicated to your big butt

you asked for it

literally

pics: googleismyfriend

askonsdagsandakt, floskler och piercings

säga och tycka vad man vill om Lana del Rey (text från Summertime Sadness)
men jag gillar henne
från röst till musik till stil
hon målar ju upp sig precis som jag gör när det gäller
länge leve retro
levere hon kvar i showbiz länge nog kanske hon hinner bli en ikon
inget fel i att inspireras av ikoner
eller vilja bli en

bäst klart, om man är sig själv i processen

drömma
such a flighty thing

man kan drömma om så mycket

men guuuuuuud så mycket klyscher'
det är ju så sockersött och puttinuttigt att man bara vill spyyyy

kan man komma med fler floskler?

"utmaning"

frakk no.

jag höll i en andakt nu i onsdags, på första gången sedan emmaboda
var lite out of habit
men som jag älskar det

pratade om askonsdag och styrkan i att våga vara svag, och i att våga se sina egna brister och svagheter, och kanske ta sin fastetid nu 40 dagar plus helgdagar fram till påsken och stirra lite under ytan på sig själv

funderar på att tatuera mig
har tänkt på det i gott och väl lite mer än några år
men är fortfarande inte helt säker på att jag vill

förmodligen kommer det sluta med ett ryck
som när jag piercade mig i nepal

same story
gick och pratade om det i åratal
och så en blöt utekväll i pokhara efter en fyra dagarsvandring, på en bar som var stängd, med två brandspanking nya kompisar och en barinnehavare som visade sig vara piercare infann sig stunden
hon bad oss komma tillbaka dagen efter, när vi sovit på det
ansvarsfullt och bra
but I did it anyway

åhej, det bidde ju både lyckat och bra
men tatuera sig är på många sätt ett ännu större steg

hmm.

Kiss me hard before you go

Summertime Sadness

I just wanted you to know

That baby you’re the best

I’ve got my red dress on tonight

Dancing in the dark, in the pale moon light

Done my hair up real big beauty queen style

My heels off, I’m feeling alive

Oh. My god. I feel it in the air

Telephone wires above all sizzling like your stare

Honey I’m on fire, I feel it everywhere

Nothing scares me anymore...

I try, I really do

jag försöker hålla vissa saker personliga, inte slänga ut precis allt på nätet. känslor och annat, rent odetaljerade, har jag inga problem med att dela med mig. alla har dem, även om inte alla uttrycker dem.
men vad är livet värt om man inte får vara lite puckad ibland?

and that goes for everything

ung och dum. det känner jag för att vara ikväll. ung. och dum.

pics: tumblrs and googles

o-förnöjd

TORSDAGS

to a child dancing in the wind

dance there upon the shore;

what need have you to care

for wind or water's roar?

and tumble out your hair

that the salt drops have wet:

being young you have not known

the fool's triumph, nor yet

love lost as soon as won,

nor the best labourer dead

and all the sheaves to bind.

what need have you to dread

the monstruous crying of wind?
--Yeats

mitt inre kokar, river, drar och sliter. mest av allt river det och jag önskar att jag inte hade missat stormen som drog förbi medans vi såg på film hemma hos Tom och drack eftertraktad sällsynt julmust.

han bor så fint, och man ser trädtoppar och hör grodor kväka sin tropiska sång istället för att se hus med neonskyltar och dövas av ambulanser och bildån.

frid och tystnad. som jag längtar. 

det eller att stå längst ute vid havet och låta salta droppar och salta vindar omfamna så att allt man hör och känner är vatten och vind och man känner att man lever.

att där och då är det bara jag och stormen runtom mig och resten av världen finns inte kvar.

inte kvar.

det är fasen banne mig väldigt märkligt hur jag så totalt tappat sugen på en handvändning, när jag var så knäppt pepp bara sådär på förra sidan handen.

heja 2012.

palla vara

orka
förmå
klara
tya
mäkta
uthärda
tåla
gitta
idas
klara

palla

allting känns så fejk. så konstlat. fel och halvdant. pretto och tillkämpat. äckligt och ångestfyllt.

älskar varje bild - men ändå är det dubbelt.
jag ser på dem och njuter.
de tilltalar mig.
ändå äcklas jag.
och över mig för att jag njuter av dem. älskar dem.
de är så väldigt mycket både det jag vill vara och det och där jag minst av allt vill vara.

varje bild har någon tomhet, någon pose, någon oärlighet mitt bland det snygga. kolla en gång till bara. ett foto i taget.
och den ger mig klåda.
som jag både hatar och vill ha.

vissa dagar. vissa stunder.

har varit ute hela dagen med två vänner från Emmaboda som är på besök. Manly, Shelley beach och Manly "frickin fyra timmar" Scenic Walkway.

aptrött.
och sådär trött på saker som man blir ibland.
det händer mig ofta faktiskt. fylls av en sådan mätt, äcklad, fuck-it, palla!, vill bara kräkas på det feeling
att jag nästan inte orkar något.

just nu är det mycket osäkerhet. och killtankar - jag som halvt svor av mig killar. och mognad - känna hur lite jag pallar med ungdomens år av pretentioner och spel för kulisserna och bara rent allmän all jädra energi som läggs på att vara något. antingen det är något man är eller inte.

jag vill bara bo i ett hus, med en man i min famn och med katt och hund, bokhylla och hav.
gå till jobbet på morgonen och innen det göra mitt morgonkaffe i mitt kök, få godmorgonkram vid bänken, känna härlig skön nyduschad mansdoft och manshud under mina fingrar, puss och hej, ha en bra dag - komma hem, byta om, gå ut med hunden, duscha, skriva i soffan med katt och hund, titta på havet, bli hej-vad-underbart-att-komma-hem-till-dig kramad av någon som luktar utomhus och frisk luft, känns stadig och stark och fast och min och älskad.

jag orkar inte med hela den här resan dit.
inte idag.
det är för mycket. orkarnte.
pallarnte.

varken tävla eller kämpa eller spela eller något åt det hållet.

jag vill bara komma dit. imorrn.