funderar på att jobba ett år istället för att plugga
fasen vad skönt det skulle vara att göra det med en ren tavla
jobba och spara - sen tuta och kör
som känslan av att dyka ner i ett azurblått hav
känna saltet kalla vattnet mot min hud
kylan som svalkar mitt heta huvud fyllt med tankar
inte höra
inte se
bara känna havet mot mig
det är fest på liverpool street ikväll
men jag jobbar imorgon
och plötsligt måste jag bara fundera igenom det jag sitter här och tänker på
det sociala det måste vänta
vad gör ett gott liv?
vad är ett gott liv?
vem är jag?
och hur vill jag leva?
kan man svaret på de frågorna är det bara att tuta och köra
make it happen
inte svårare än så...
man har ju den otroligt goda turen att vara född med en massa möjligheter och nästan för många val i livet
eller är det prokastinering jag håller på med av någon outgrundlig anledning?
bläddrade i världens bästa lilla nyinköp, som är dryga timmarna gammal
för att leta reda på ett Emerson-citat som jag hittade där jag stod i den lilla sköna bokbutiken oscar and friends på crown street i surry hills efter jobbet
och hittade sidan om beslut istället
står så här
Now is the time to...
make a decision
We procastinate to often: reconsidering, torturing ourselves with indecision. Governments do it by establishing boards of inquiries. Golfers call it paralysis by analysis. It's better to think things through, then decide. Correcting an error is less painful than being trapped on the fence.
'One foot can't stand on two boats.' Chinese proverb
ur: Now is the time, Patrick Lindsay
tjaa
och nu vet man ju inte om man ska fortsätta ursprungstanken eller strunta i bloggen här!
oh Life. vad du går upp och ner och runt och runt och runt
nu drömmer jag om att stanna i mitt älskade Sydney
eller plugga i San Fransisco
jag tror inte på slumpen
jag tror på den fria viljan hos varje människa och jag tror på en mening med allt, jobbigt och hårt likaväl som gott och fantastiskt
och jag tror att den som håller tidens väv i sina händer vet allt både framåt och bakåt och drar i trådarna både för varje enskild älskad varelse och för en högre mening som vare sig du eller jag kan ens förmå att förstå
för ett år sen åkte jag till göteborg över en helg
mitt i hjärtekross och sydneyförberedelser
en härlig kväll med vänner
en konsert
movits
och ett ständigt öga letande efter föremålet för min förälskelse
på väg från mcdonalds hela gänget kastar jag ett öga över vägen mot brunnsparken
och ser han och hon komma gående
från samma konsert visade det sig
leende
skrattande
lyckligt galna i varandra
för en timme sen gick jag genom hyde park
på morgonpromenix och träning och yoga i morgonsolen
började igår
förkylningen borta
träningsbehovet väckt
och morgongrusig i ögonen med starka solen rakt framför mig går jag med blicken sänkt och koncentrationen hårt på att bara gå
då på stigen som korsar min jag ser en bekant huvtröja passera framför mig med huvan uppe och ansiktet dolt
tänker: det kan väl aldrig vara
jag blev så paff
och vi har inte pratat på flera dagar
inte setts sedan måndags
inte hörts sedan manlymorgonen
och jag vill inte vara först med att höra av mig
hur dumt det än kanske låter
undrar vad meningen var med det här
skulle jag sagt hej
i göteborgsfallet känns och kändes det rätt klart
det var vad jag behövde se för att förstå
att det verkligen var han och hon och inte vi mer
men vad var meningen med det här?
en sådan stor stad
en sådan stor park
en sådan perfekt timing
önskar jag hade pengar på mobilen
för nu vill jag verkligen smsa
hur mycket jag än ville vänta och se vad som hände
känns lite dramatiskt men ändå rätt passande att lägga in denna underbara lätt uttjatade klassiker här so bear in mind att jag gör det med glimten i ögat
jag gillar faktiskt den här burkiga versionen - låter som när man pratade i telefon på de gamla snurrtelefonernas tid
regnet öser och gatorna lyser blanka och folktomma under gatljusen
förkylningar och pappersarbete åt sidan jag har det så förbaskat bra just nu
träffar en kille som jag tycker så väldans mycket om jobbar på ett franskt cafe i ett av mina favoritområden i sydney jag är fortfarande i FREAKIN sydney har vänner att umgås med och tak över huvudet mat i magen nu när jag har jobb framtidsplaner framtidsplaner framtidsplaner
just idag hatar jag att inte veta vad framtiden har framför mig
har en stor ångestklump i magen för att jag vet att tiden rinner ut och jag måste ta några beslut
vill inte
jag vill veta vad jag vill och vara säker
vart ska jag ta vägen!?!?!
känner inte alls för att åka hem
och jag känner mig inte alls klar med varken sydney eller australien
är en konstig känsla liksom.
helt enkelt som att jag inte kommer åka hem. känns helt overkligt att se mig själv i en skolbänk i höst.
lite oroande.
kanske bara för att jag gillar att veta vart jag ska än något annat
men oroande icke desto mindre
framtiden känns alldeles tom oavsett
e re inte lite så att jag helt enkelt bara måste följa den här magkänslan då
och se vad som händer
vart det bär
alternativet känns bara konstigt, som om det är någon annans historia, inte min
hur konstigt är inte det!
något att tänka på där
drar ett djupt andetag
in
ut
beslut alltså
in
ut
okej
ska ta tid för mig själv i helgen och göra slag i saken
jag måste hoppas på att det blir bra
måste lita på att det blir det
va re än blir
...
å så helgen.
är både pepp och opepp inför den
både pepp och opepp inför pojkvaskrar som stör i mitt lugna liv utan dem
absolut egentligen inte pepp alls för att blogga längre
nå och så, om man ändå är i opepp och klagan köret
så är min högerarm för använd
den värker och jag kan inte använda den bra, gör bara ont efter ett tag
och krampar
hände förra året. slutade använda på ett tag och det blev bättre
får se hur det blir nu
gaaaaah
känner mig extremt onyttig! inte mycket gjort idag
mest legat och gosat i soffan framför game of thrones, ätit engelsk frukost(brunch) och pussats
imorgon ska jag upp på gymmet dammit.
segt eller icke.
och så ska jag åstadkomma saker också
och sen så här är re också, bara för att utveckla:
medans Kristina känner helt starkt, helt otroligt starkt att hemma
hemma väntar alla möjliga ting
så känner jag inte alls så
jag känner mig bara
inte. klar.
och vad är jag för en kristen om jag inte gör vad instinkten/magkänslan/ledningen säger till mig
undrar jag
vaknade en timma försent för att skypa hem och ungefär en timma för tidigt än vad min lekamen önskat
ställde in jobbet idag sitter och snackar förhållande och skit med killarna, de som är uppe känns lite scoutläger och svensk sommar
är ensam tjej nu men känns skönt har för lite killkompisar i sydney önskar bara lite att jag hade känt någon av dessa bra nog för att kunna luta mig en smula på en axel och få en sån där skön manlig kram
annars är det skönt att vara ensam tjej av en annan orsak också på något vis, så när det är fler än en blir det någon udda konkurrenssituation - inte mitt val eller önskan eller något sånt men i vissa sammanhang och med vissa tjejer (och uppenbart har det varit något sånt här med oss) så blir det någon slags undermedveten skränig tävlan från vissa om uppmärksamhet
något i atmosfären bara hormoner
hatar dem ;)
men nu är det skönt och lugnt känner mig som en i gänget känns som gänget hemma
påminner en del om back in the days, med fredrik, de där fyra åren med stora underbara goa gymnasiegänget och alla långa bredaxlade killar i det
låter det konstigt? vet inte om jag menar något med det, bara att killgänget här också är långa och bredaxlade :)
känns som xbox och film känns som mys känns som nostalgi
känns som att det är skönt att de alla är i min ålder och inte brand new ut i vida världen som så många svenskar är
finns en kille här bland dem som jag bara vill krama hårt och hålla om rädda I suppose
farligt
farligt farligt
det kan man aldrig men han är så mysig och go och vilsen
om man bara kunde
mörkt hår, långa ögonfransar, vackra grööööna ögon
och saknar redan goa aidan, irländska sydafrikanen som jag typ slagits med tro det eller ej
antar att det är en trygghetskänsla att bara hänga med alla dessa myskillar gillar dem skarpt även om de dricker för mycket och har lite mycket issues några av dem
det är så svårt att leva så svårt att få det rätt
och jag sitter här med hemlängtan och framtidsfunderingar
aldrig bloggat om förut nä
det svåraste med att resa hör ni det är att komma hem
idag är det alla frågetecken jag undrar över när? hur? varför? är det rätt? ska jag stanna?
kommer min favoritconcierge lämna sin flickvän och bli galet förälskad i mig och göra mitt liv till en saga? ;)
sitter på mitt dormroom på annies place och hör beach boys california dreaming spela i bakgrunden ute bland folket vid poolen och köket
citatet är från angels and demons, som jag haft på min dator i evigheter men inte sett om förrän nu, jag som inte tyckte den var något särskilt första gången
blev riktigt tagen faktiskt
särkilt av de orden som slog an en hjärtesträng när kardinalen i slutet säger dem till robert langdon efter att han som vanligt räddat hela skivan från att kollapsa
de kommenterar den nye påvens sigillring av evangelisten lukas också – han som var doktor(se där!)
“science and faith
all in one?”
“the world is in need of both”
och nu spelar de kings of leon där ute igen! huzzah huzzah!
