bye bye syd

istället för att packa har jag de senaste tre dagarna om man inkluderar imorse

gått omkring på gator

fikat med vänner

somnat på oväntade platser

tittat på folk

tittat på hus

tittat på sydney

hej hej

på återseende

photograph: Olivia HL

homebound

homebound

homewound

magical land of the future

what holds?

dreams aplenty

fears alike

decisions abound

the closer I get to leaving

the less I want to go

the more I want to be here

where I feel at home

how odd

how strange

magical array of stories

untold

empty, my heart

unknowing

breath is holding

why, anywhere is home

but the more my future is shaping

the less I feel I know

while closer I get to leaving

om 4 dygn är jag i luften någonstans över haven



bara pennkramp bara writers block

 jag vill bara ha solnedgång och hemmagång och kulutgång

26 år fyllda och två dagar är jag

gott nytt år lilla stora jag!

tju'sjunde

det isar 

lite i magen bara

och jag kommer bara ingenstans

med orden 

bara bara magont

och sen imorrn bara

besök

inget stort bara

nej nej

bara kul

bara lugnt

coolt

inget farligt

bara kul

bara bara jag får jobbet gjort nu bara

skriva hej då för oss och tack bara

och nyhetsbrev bara

och uppdatera hemsidan

bara

om ikväll 

bara kunde komma 

snarare

så kan jag glömma 

lite nerver om imorgon bara

om man kunde skylla pennkrampen på kramp i fingrarna bara

tänkte om jag bara 

skriver av mig lite 

här 

så släpper det 

kanske

så kommer orden bara

inget dött hopkok som det här känns som bara

och jag kan få solnedgång 

och hemmagång 

och födelsedagsutgång

och soluppgång

tack den snälle söte gode guden för alla de fina bilderna på internätet som man kan låna och titta på och inspireras av

apropå bortglömdhet

saken med
att vara så långt borta
eller borta bara

är ju liksom
att man är borta

och det gör verkligen en våg av värme i hjärtat
när man får kommentarer, och mail och sms som visar
att även fast det är långt borta
detta borta

så är man inte borträknad
utan saknad
längtad efter
med i tanken

det gör en alldeles alldeles varm av glädje och kärlek faktiskt

no man is an island

heter det både i poesi och i den där filmen om en pojke

och det är inte minst sant
när man sitter
utan er alla

min familj,kusiner och fastrar, mostrar och kusinbarn, fd kollegor, scoutfolk, konfirmandfolk, barndomsvänfolk och allt annat löst folk som man lierat sig med vid ett eller annat tillfälle

det är ju människorna runt omkring en
som är ens värld
även de på avstånd

och jag älskar er

på avstånd

pics: by Penthisilea