Fixat nyhetsbrevet till kyrkan här i Sydney idag – jag och Kristina har suttit i över två timmar direkt framför datorn och uppdaterat, skrivit om, fixat hit och dit, fixat om, redigerat, ändrat, lagt till, och nu slutligen skickat till Katja för godkännande. Vi är nöjda, sjukt nöjda. Bara att hoppas att vi inte behöver ändra en massa.
Käkade upp resterna av våffelsmeten från veckans som varit till lunch, och unnade oss en något mesig latte och ”cappucino” med ett c från Alexander’s on the park, det snoffsiga placet på vägen till jobbet från oss. Killen bakom disken blev inte för glad när jag inte kunde låta bli att påpeka att de glömt ett c… Varför ska jag alltid vara en sådan språk-nazist egentligen? Seriöst? Vilken besserwisser jag kan vara…
Hah. Nåväl. Man är som man är.
Snackade killar och sånt till våfflorna. Säkerligen för att jag var ute i Newtown igår på en fjärde date. Thai mat och efterrätt på Max Brenner indeed!
Konstigt ibland, vart livet tar en. Både rent flummigt mer andligt eller vad ni nu vill, och rent praktiskt. Det har hänt ett par gånger att jag faktiskt rentav blivit så arg av en del situationer när jag väl kommer atat tänka på dem att jag velat ge någon en rak höger. Aldrig hänt, mind you. Men drömma kan man väl. Just kidding.
Idag har jag hamnat i mitt ”jävlaranamma”-mood av ingen riktig anledning alls faktiskt och jag som gått hela veckan och klagat på att jag inte pallar gå ut någonstans och bara vill dega framför en film, känner plötsligt för att dra ner till bästa livebandsstället här ikväll och spela lite biljard eller bara insupa atmosfären.
ZAZ går på högsta volym! Hoppas fredagen hemma i svea blir lika skön som jag tror den blir här, go' vänner!
För mycket jobb som gått i ett efter vartannat, nya kontakter, rutiner att komma in i, vardagssysslor att ta hand om och bara rent allmänt att knappt se något utanför den närmsta hemmasfären i storstads-Sydney och CBD (Central Business District) by either day or night de senaste veckorna.
Så vi organiserade om våra jobbtimmar denna måndag.
Vårvädret (vi går ju mot sommar här, och ÄNTLIGEN börjar det kännas!) visade sig från sin bästa sida och kosan styrdes mot havet. Mot Bondi Beach med vår allra första bussresa på denna sidan klotet.
Döm om min glädje och förvåning – när jag på hemvägen inser att här minsann var något jag kände igen! Heja Dackebussarna of yore!
Följer: En studie i sprudlande ljuvlig hopp och lek! De lite mindre lyckade bilderna... ;)
But YEY! Mission accomplished! Energy revived!
Och ja. Allting är upp å ner här. Allt annat är en lögn.
