leker spågumma

Ollie kallas jag på the french house jag

nu tänker Ollie leka spågumma hon

hösten kommer att bli
tentaångest-nyavänner-hemmafester-rättskönkyrkaletande-hjärteknip-lärdomar

nylägenhetsinboande-höstklädshoppande-spontantelefonmaratonsamtal-spontanäventyr-stadsutforskande-stötapåkillarfråndetförflutnariskerande-kompisfriserande-föreläsningsförberedanden-kurslitteratursiköpande-framtidsfunderande-släktingsmysande-sydneysaknande-HMspatserande-skärgårdsbåtåkande-klubbdansande-retropartajande-sjungande-extrajobbande-pengatjänande-pengasparande-friluftsvarande-motionerande-härligtkompishängande-BlackBarretsplanerande-äventyrande

längtan efter människor som är på avstånd
insikter om att vardagen trots allt inte är så rolig alltid
saknad efter sydney och australien och vara ute i världen
och så förhoppningsvis
skön sätta fötter och rötter känsla

something in the air

det är något i luften. 

En ton av förändring och ändlösa möjligheter som hummar i bakhuvudet och sätter ett småleende på både mina och Kristinas läppar. För vi satt nyss och pratade om det, att något känns som att det är på väg att hända. 

Hela veckan har jag känt det som att allt bara är i ett skönt flow. Vet inte om en del av det kan ha att göra med att jag har börjat kunna släppa på känslokontrollen efter mormor nu, att jag vågar/orkar släppa lös tårarna när de kommer titt som tätt. Vilket i sin tur måste ha att göra med att jag vet att jag får komma hem och ta avsked. 


Nu ikväll ska vi ha thursday happening, händer en gång i månaden, och spela kubb i en park efter torsdagscaféet.
Jag känner att jag börjar hitta den där människan inom mig som vågar vara bara vara igen. Tror jag har visst skrivit om den förut. När man bara sådär liksom orkar vara i kontakt med den man innerst inne är, och skiter i vad andra tycker och tänker, bara är den man är och inte kompromissar någonstans på det. Integritet, tror jag visst att det kallas.


Jag känner att jag har det denna veckan. Inte alltid så (tyvärr). Även om jag har förstått att människor verkar tro det om mig. Kanske för att jag kan vara så benhårda envis, och framåt ibland.
Att det lätt förväxlas med integritet.


Jag känner att jag är i ett flow av att upptäcka.
Saker om människor, mig själv, om Gud, om min relation till honom, och till människor runt om mig. Upptäcka mer om hur jag egentligen vill förhålla mig till världen faktiskt. Stora ord.
Men väldigt spännande.

Upptäcksfärd. Smaka på det ordet. 

Det smakar ändlösa möjligheter, möten och äventyr i min mun och jag får fjärilar i magen, kan inte sluta låta bli att le.



PS. Kings of Leon is all we ever listen to these days, K och jag...


pic:googleismyfriend