paying tribute to the voids

http://www.deconcrete.org/2011/12/27/unvoice-paying-tribute-to-the-voids/

The Silence Project [& sons, 2011] is a compilation of gaps that refill a new meaning. Suddenly, the most referential lyrics are removed from iconic songs that everybody has in mind to be simply reduced to their negative breaks, the anti-song. During these uncomfortable visual silences, the performer needs to force a smile, invent a gesture, anticipate a facial expression or intensify a feeling previously expressed in her last sentence. The melody is deconstructed, decontextualized, and so are the dancing movements and the audience clapping. A mix of anxiety and eager to know what we have missed invades us. We are presented with multiple preludes and epilogues that use voids to build a new entity. But we can only guess the actual content through the sweat, breath, wrinkles or opening of the mouths.

the silence project #4 Olivia Newton John from & sons on Vimeo.

något för dig?

dedikerat: C

you know I'm only kidding
you are one of my best friends

bra morgon

något till nästa pass/id foto?
varför inte slänga in något helt nytt i backslick/snaggat funderingarna liksom.


pics; tumblrs

att märka huden

jag har en liten mapp på datorn
och jag har mina sidor dit jag brukar gå och titta
och så har jag mina favoriter
de jag tycker om att se på
och så kladdar jag på mig själv med en penna som en annan förvuxen tonåring

men jag är ju lite på det viset

du är förlåten

åren må gå
och med tiden kommer vishet
insikter

man ser tillbaka
fattar hur dum man varit
omogen
knäpp

och om man då vågar erkänna det
för den man varit det mot
då
är det banne mig mod
och mognad

jag fick ett sånt brev härom dagen
läste det nyss
det var inte från den ni tror, ni som vet eller anar
utan från längre tillbaka

men banne mig vad bra det kändes att läsa
inte kan man förneka att det är lite av en lisa för själen
när en få' höre a ha' hau ångr a ha' gau opp

indien igen

såg på slumdog millionaire inatt när jag kom hem ifrån en fest i Paddington
och kände så starkt

sådär som man gör när man vet något, inte bara får en idé, utan vet och känner att man ska något
som jag har saknat den känslan
oftast är det så svårt med bruset runtomkring
att känna efter ordentligt
vad man ska och vart man bär

lustigt också
hur runt i cirklar saker går
hur människor man möter blir en del av ens liv
på sätt man aldrig hade anat

var det mer än en-två anledningar till
att jag hamnade där jag hamnade uppe i bergen i himachal pradesh?
kommer cirkeln att gå hela vägen runt?
och var slutar det?

så spännande hela tiden
att inte faktiskt alls veta vart livet komer att ta en

men inatt då
så visste jag plötsligt
att jag vill tillbaka till indien och jobba
efter att jag pluggat till lärare
spelar ingen roll var och jag vet inte hur länge
men jag vill göra det

det är något som väntar där

kanske behövdes de här åren
eller det vet jag att de gjorde
hade aldrig börjat jobba i kyrkan om jag inte kommit hem
men kanske behövdes de här åren på mer än ett sätt
för mer än en person

för att man ska fatta, mogna, veta
vad det är för saker som betyder något

och kanske är allt det här bara massa udda fantasier om saker som passar ihop som i en novell och är egentligen ingenting
men jag börjar tro
att endera dagen

behöver jag ta reda på vilket

det behöver inte vara för alltid
det handlar bara om att våga ta den när den kommer
taxin

diverse smickrande och osmickrande bilder - alla tagna med min kamera

askonsdagsandakt, floskler och piercings

säga och tycka vad man vill om Lana del Rey (text från Summertime Sadness)
men jag gillar henne
från röst till musik till stil
hon målar ju upp sig precis som jag gör när det gäller
länge leve retro
levere hon kvar i showbiz länge nog kanske hon hinner bli en ikon
inget fel i att inspireras av ikoner
eller vilja bli en

bäst klart, om man är sig själv i processen

drömma
such a flighty thing

man kan drömma om så mycket

men guuuuuuud så mycket klyscher'
det är ju så sockersött och puttinuttigt att man bara vill spyyyy

kan man komma med fler floskler?

"utmaning"

frakk no.

jag höll i en andakt nu i onsdags, på första gången sedan emmaboda
var lite out of habit
men som jag älskar det

pratade om askonsdag och styrkan i att våga vara svag, och i att våga se sina egna brister och svagheter, och kanske ta sin fastetid nu 40 dagar plus helgdagar fram till påsken och stirra lite under ytan på sig själv

funderar på att tatuera mig
har tänkt på det i gott och väl lite mer än några år
men är fortfarande inte helt säker på att jag vill

förmodligen kommer det sluta med ett ryck
som när jag piercade mig i nepal

same story
gick och pratade om det i åratal
och så en blöt utekväll i pokhara efter en fyra dagarsvandring, på en bar som var stängd, med två brandspanking nya kompisar och en barinnehavare som visade sig vara piercare infann sig stunden
hon bad oss komma tillbaka dagen efter, när vi sovit på det
ansvarsfullt och bra
but I did it anyway

åhej, det bidde ju både lyckat och bra
men tatuera sig är på många sätt ett ännu större steg

hmm.

Kiss me hard before you go

Summertime Sadness

I just wanted you to know

That baby you’re the best

I’ve got my red dress on tonight

Dancing in the dark, in the pale moon light

Done my hair up real big beauty queen style

My heels off, I’m feeling alive

Oh. My god. I feel it in the air

Telephone wires above all sizzling like your stare

Honey I’m on fire, I feel it everywhere

Nothing scares me anymore...

attityd

liksom palla bry sig
det är så skönt att bara vara sig själv

har aldrig varit bra på att hålla bollar i louften

staden ser ut att glöda av ljus från där jag sitter
och sirenerna tjuter som vanligt

är så trött på att vara människa
just precis nu är jag faktiskt det

det är verkligen konstigt
men jag slås bara igen av att jag mår som sämst här när jag inte varit ute vid havet, på stranden, eller motionerat här nere
det går så snabbt
humöret bara dalar
det är lite knäppt faktiskt

jag känner mig inte helt som mig själv
kan inte jonglera människor
och ändå är det nästan det jag gör

jag är så trött på killar
på dem jag vill ge stora feta käftsmällar
till de jag bara vill ska bjuda ut mig
och sen de som bjuder ut mig

igår var banne mig den tuffaste dagen här i sydney sedan mormor dog
inte bara för känslostormarna till höger och vänster
inte bara för att ...
och inte bara för att jag patrullerade på 2 timmars sömn och ingen mat

har haft såna grymma veckor på sista tiden
börjat gilla sydney igen
känna mig hemma even
vädret har strålat

vänner, äventyr, sol, surf och bad på Australian open i surfning i Manly hela helgen

my favourite kind!

känts som hemma
spontanäventyr och folk runt sig man gillar och har kul med
förra helgen stämde bara allt
även det som inte var ett dugg kul

förbannade mansgrisar som tror att de kan tjata - ja ni såg rätt! TJATA - till sig kyssar och menar mera kan dra sig baklänges
över något giftigt
och sticksigt
som en giftig kaktus
nakna

vad är du för en liten skit
som tror att det är okej
att om du bara frågar "varför inte" på det där äckelslemmiga viset tillräckligt många gånger
och dina patetiska försök till bedroom eyes
så kommer jag - öh - slänga mig runt halsen på dig?
get real
väx upp
och gå och dränk dig

nä med risk för att låta rasistisk nu
så har jag verkligen INTE träffat på en enda schysst brasiliansk kille i det här landet
från sådana jag känt på avstånd i månader till de jag träffat över en kväll


sad days när man inser gång på gång att killar lever upp till de värsta klyschorna och fördomarna man kan ha om dem
och det gäller verkligen inte bara brasilianare

borde seriöst börja fundera på att byta namn på bloggen till bittrabitterheterfromsydney
känns som att allt jag skriver är bittert eller ettrigt

;)
menmen!
när kommer då min lovestory?
en redig löövståri?

kom igen liksom

ingredienserna
alla ingredienserna
finns ju liksom här