sydney = hemma...

... också

det är så det känns, lite nu.

jag vet inte om det har med livet här att göra helt och hållet, med att det känns mer som hemma, med stadiga kompisar som inte flyttar efter en månad, eller om det har med mig att göra.

det här året. tanken med det. vad som lockade. var att få ett år till skänks att fundera på. vila upp mig efter ett par hektiska händelserika avgörande år. komma bort. att uppfylla de där drömmarna på som aldrig tycktes möjliga hemma.

jag vet att jag klankar ner på storstaden mycket.
helt ärligt hade jag trivts BETYDLIGT bättre av att bo vid havet, eller bara någon skön suburb inte så långt härifrån. bara det är tyst.

sköna sköna tystnad vid havet. solen, vinden, vågorna.
om jag bodde vid havet. skulle jag kunna stanna mycket längre.
så känns det åtminstone nu.
jag är lite rädd för att inse att det livet också är opersonligt och ocharmigt i längden.

jag tror. att om jag skulle bo här. så skulle jag vara en av dem som avskyr turisterna längs med kustpromenaden.

ok... I already do.

de går som små sniglar och tar upp hela fältet. sjukt irriterande. ;)

måndagen då.

över förväntan.

svårt att sluta le.