deeper and deeper I fall and less and less I care

regnet öser och gatorna lyser blanka och folktomma under gatljusen

förkylningar och pappersarbete åt sidan
jag har det så förbaskat bra just nu

träffar en kille som jag tycker så väldans mycket om
jobbar på ett franskt cafe i ett av mina favoritområden i sydney
jag är fortfarande i FREAKIN sydney
har vänner att umgås med
och tak över huvudet
mat i magen nu när jag har jobb
framtidsplaner
framtidsplaner
framtidsplaner

drömmar

mmmmm

lite mera bara

bara lite till

snälla


 

foto: mina

all fun and games

yes it´s all fun and games

as long as we don´t get hurt

you never were that important anyway

it only sucks that you put another dumb strike on my view of men

you´ll never hear from me again

would only give you so much more

than you deserve

and I´m really not that bothered I swear

I´m only using you to have something to write about

pics: tumblrs and googles

stunder som nu & längtan som få

Det är stunder som nu, som man längtar efter sin familj. Eller En Familj. En Egen.

Klockan är kvart i elva, och man kommer hem efter en lång dag i mer eller mindre 180 km/h – oj så skönt då om man kom hem till någon kär. Som frågar hur dagen varit, ger en kram. Bara att sitta och prata om allt och ingenting framför ett stearinljus på bordet en vardagskväll, till ett glas mjölk och nybakta bullar.

”Hörde du att…”

”Du förresten, kan vi inte dra och spontanbila dit näsan pekar i helgen… Eller till det där…”

”Ska vi till klätterhallen imorrn?”

…

Bara.

play the game and

mina händer är inte rena
spåren där
och tydliga
åtminstone för mig själv

tänker
"spela spelet som de gör! det är bara då som du kan vinna!"
vill inga spel
vill ingenting
vill bara vara, leva, älska, springa, leka

varför måste alla vinna
varför måste allting vara så
så hetsigt
trumf över trumf
eller vits över vits
ljug över ljug
för att få något
jag inte vill ge
om jag inte får din sanning
istället

har du någon?
du verkar så cynisk
så fjär och så falsk
rädd för att vara
helt dig själv och öppen med det
men vad vet jag just nu
du är så ny

ärren är där

nå nå nå
att vara så arg
när livets läxor finns överallt
varför bry sig när
folk har funnit värre
alla slickar sår

runt runt
varför spelar jag spelet
varför har jag inte mer avsky
är det för att inget är fel än
jag inte gjort något

kasta vatten på mig
så jag vaknar
jag vill dyka ner
slukas
av vågen
som jag älskar vågorna
aldrig behärskat dem som nu
dyka ner i dem
surfa med kroppen på dem

skulle kunna vara där en evighet
i vattnet i havet
i vågorna på land vet jag inte än

hur håller man kvar sig själv
när man oupphörligen förändras
av varje upplevelse man är med om
av varje sak som berör
av varje ärr man får
av allt
aldrig still
aldrig stum

kan stanna här en evighet
förstår berusningen nu
så tom jag vet jag måste känna mig i längden
känner jag den nu
av jakten
vinsten
trofén och ruset
blodrött
fladdrande näsborrar som en tjur
hur kan någon gå tillbaks
när blodet rusar
allt det vi är
skaptes för detta

hur gör man då
för att inte glömma sig själv
inte glömma det goda
när man tvekar på om något är helt ont eller helt gott eller helt enkelt tvekar

när allting skriker efter att göra mer
göra igen
följa instinkten
ruset
bruset
glömma
dyka

att hålla kvar sig själv
på jorden
sanden
när hela havets krafter slår över dig
och runtom dig
och drar med dig
du vill dras med

var är du, Du, då?
det kändes rätt
kan det då vara fel?

tänker
"inte om jag håller huvudet över vattnet"
om jag håller det kallt
cyniskt?
om jag tar vad jag får
och spelar spelets regler
lyssnar
på dig
och aldrig förstummar

överlever Jag då?
min själ
mitt hjärta är jag inte rädd för

och hårt som det må vara
ditt får du sköta själv

pics: tumblrs