annies place i alice springs en stad på en tredjedel mindre än nybro
hatade det när jag kom - kändes sunkigt och ovant och konstigt att vara backpacker igen kollade noga alla sängarnas madrasser efter blodfläckar som tecken på bedbugs innan jag valde och staden vid skymningen kändes mer osäker och labil än storstadssydney klockan tre på natten på vår bakgata eller nattpromenader i new delhi och kathmandu den sociala misär som en del - för många - aboriginer lever i som är tydlig bara i parkerna i sydney, slår dig mitt i plytet här i alice
och jag drog mig osäker, blyg och ensam undan på mitt rum, bort från okända främlingar som lärde känna varandra i backpackerköket festade och skrålade packade min väska inför det jag kom hit för äventyret en tredagars campingtur till UlurU, Kata Tjuta och Kings Canyon
och efter campingturen till UlurU med bussliv och härliga människor och sova i en swag under miljontals stjärnor på den bara marken efter Kojis experta flamencogitarrande vid brasan gjord på ved vi själva plockat av kolnade mulgerträd och upplevelsen av UlurUs magiska atmosfär och hjärtebrustet jag kände på väg därifrån i söndags kväll och känslan av att jag på tok inte alls var färdig med varken UlurU eller the red centre med sin vackra röda sand - så... känns annies place som hemma
nadine i receptionen har fixat jobb åt mig cyklarna i taket känns ännu coolare än innan köket mindre äckligt trots att jag inte alls är säker på att det är renligare människor som bor här nu poolen har jag ännu inte provat men den finns här när jag vill jag har samma säng som tidigare och efter jobbet idag sprang jag en tur innan det blev mörkt och kände mig närmast hemtam med alla runtdrivande sorgesamma aboriginer
de som inte tillhör Anungu (-ung uttalat som i gunga) - "Vi, Folket" på arrentespråk, i landet som vi är i nu, som tillhör Arrente där UlurU ligger
sista Uet är så stort därför att det är så det uttalas olorOOO Ayers rock
och jag får en stor klump i magen istället för att bli rädd när mannen med nedslagen ryckig och stel rygg - sådär paralyserat stel som man blir när ångesten bara slår över och över en som i vågor och hela det inre panikar och man är rädd för att röra sig bara så lite för man vet att då släpper kontrollen - i wifebeaterlinne framför mig i spänd ångest slår lyktstolpen bredvid sig frustrerat med sin knytnäve
och jag passerar honom och inser att han står på trottoaren utanför en fullpackad bottle shop och jag fattar att frustrationen och ångesten som är så tydlig är för att han blivit nekad att köpa mer
the stolen/lost generation
klumpen i magen efter att ha sett och känt kraften i luften och marken vid UlurU och lyssnat på Dan the Tour Guides medryckande och fantastiska kunskap om Anungu och deras historier om Creationtime hört på Keith
man måste vara här och höra för att förstå mina ord räcker inte Anungu som fortfarande lever med sitt ursprung och sin historia i hjärta och själ
inte som så många aboriginer i detta land bortryckta diskriminerade utslagna alkoholiserade the stolen/lost generation
jag är så glad att jag kom hit
och jag är min vana trogen: jag skulle vilja fastna här
aah. så skönt det är att resa igen. och att ha saker att berätta för er som ni får uppleva genom mina ögon
pics: mine. annies place, swag, Koji, bushmelon och röd sand, däckad aborigin på alice gator, dan, keith, kata tjuta och uluru
Direct gain from parkour is that enhances your ability to move from place to place. This is actually the essence of the parkour, efficiently moving from one place to another. You become aware that there are multiple paths from one place to another, which would not be generally noticed before, and your ability to use all of these possible will be increased. Parkour can also be used as a self-defense because it make you faster than you possible attacker, you could gain distance in the blink of an eye.
Another benefit of a parkour is physical gain. Parkour using and exercises every part of your body, also every technique and movement include your whole body, giving you incredible exercise. It combines short intensive activity with long periods of gentle exercise, thus increasing both strength and endurance.
Mental side of the parkour should not be forgotten as well. For a pakour is important that you must learn to assess the situation on the go, on your own. The more you train parkour, the more you learn to believe your decisions, because when you exercise your parkour, your estimate is only what is really important.
In the same way, parkour helps you win the daily fear. Actively seeking an exit from a situation where you feel the fear in the way of forcing your to pass through it.
Once you learn how to cope with this fear, it can be applied to any situation and the result is to increase your confidence.
Parkour is exercised outdoors, because the whole point is that you can deal with situations that exist in real life and then to parkour trainee must be free of any inconvenience, fear and shame because we behave differently. When parcor become more accepted, the problem about that will decrease and then some of the very essence of PK-a will probably be lost, but again the question whether the parkour will ever be another common thing.
Parkour also require for you to take responsibilitys for your actions, and therefore encourages independence. Parcor is totally against the ‘culture of that society has imposed’ that developed over the years. Parcor involves risks that most people would not dare, but since you are doing that voluntarily, you can’t blame anyone and you expect someone to take responsibility for your actions.
Parkour makes you feeling good and being satisfied with yourself. Basically its because your personal success. By taking full responsibility for your actions, you also accept all the credit for your successes without taking something from anyone else.
Parkour also gives you a feeling of freedom, because trough learning of parkour you remove some restrictions that society placed there. Your mind opens for new possibilities
keeping my promise true - uppdaterar lite ros och dans här.
grymt bra dag i Frenchs Forest där SiSarna hade julmarknad i klubbhuset. skönt att inte vara den som håller i hela marknaden den här gången. vår marknad var bra den, men sjukt mycket jobb både på och runtom, före, innan, before. väl värt det! men mycket.
hade tre bord med saker till försäljning, och var där med järngänget: Katja och Amy, Anders, Karin, Birgitta och så klart Kristina.
hann tom filosofera idag i bilen. eller hann och hann... åh ja - inte är den slut än i och för sig, dagen. jag ska upp och träna på gymmet nu - don't want to break my stride! tränat varje dag den här veckan! börjar redan inbilla mig att jag ser resultat...
kanske snarare formulera än filosofera. men oavsett vilket är det skönt med tankeställare ibland.
många sådana denna veckan. kanske Gud försöker säga något.
tar det som en pik och går och klär om för gymmet...
stormen och det dåliga deppiga söndagsvädret har dragit vidare. måndag hela dagen, och sen väntar en alldeles brand spanking new vecka. inget måndagshumör så långt ögat når, efter en nästan två timmar skype session med sverige - huzzah! nu känner jag mig riktigt pepp att ta itu med mitt liv - and nothing less, ladies and gentlemen!
jag drog fram mitt gamla löpningsprogram på datorn, och nu banne mig ska jag ut mot operahuset o intervalla mig i lagom småtakt, för en tjej med ryggmuskel med ont i sedan ett halk i trappa och småsnuva!
och banne mig om jag inte ska hitta på något mer att göra dagarna igenom... du har helt rätt C. jag är van vid att ha mer att göra än såhär. tror det var det du menade ang föreningsslivet jag är så van vid hemma.
shit vilken tant-varning det var på den meningen... "föreningslivet" indeed ;)
volontärjobbet för svenska kyrkan är såklart betydligt mer att göra än vad som syns framför kulisserna, men jag behöver något att göra när jag är ledig. något regelbundet, något motionsaktigt, något kul.
inget fel med att bara hänga med människorna här, men det gör jag så mycket i jobbet också - jag behöver aktivera mig på riktigt!
klättringskursen jag kollade upp innan jag åkte, eller refreshercourse med dykningen som jag tjatat om, eller nästan vad som känner jag här och nu.
vinden viner fortfarande i Sydney. men åtminstone från en blå himmel.
