alice alice who the fuck is alice?

annies place i alice springs
en stad på en tredjedel mindre än nybro

hatade det när jag kom - kändes sunkigt och ovant och konstigt att vara backpacker igen
kollade noga alla sängarnas madrasser efter blodfläckar som tecken på bedbugs innan jag valde
och staden vid skymningen kändes mer osäker och labil än storstadssydney klockan tre på natten på vår bakgata eller nattpromenader i new delhi och kathmandu
den sociala misär som en del - för många - aboriginer lever i som är tydlig bara i parkerna i sydney, slår dig mitt i plytet här i alice

och jag drog mig osäker, blyg och ensam undan på mitt rum, bort från okända främlingar som lärde känna varandra i backpackerköket
festade och skrålade
packade min väska inför det jag kom hit för
äventyret
en tredagars campingtur till UlurU, Kata Tjuta och Kings Canyon

och efter campingturen till UlurU med bussliv och härliga människor och sova i en swag under miljontals stjärnor på den bara marken efter Kojis experta flamencogitarrande vid brasan gjord på ved vi själva plockat av kolnade mulgerträd och upplevelsen av UlurUs magiska atmosfär och hjärtebrustet jag kände på väg därifrån i söndags kväll och känslan av att jag på tok inte alls var färdig med varken UlurU eller the red centre med sin vackra röda sand - så...
känns annies place som hemma

nadine i receptionen har fixat jobb åt mig
cyklarna i taket känns ännu coolare än innan
köket mindre äckligt trots att jag inte alls är säker på att det är renligare människor som bor här nu
poolen har jag ännu inte provat men den finns här när jag vill
jag har samma säng som tidigare
och efter jobbet idag sprang jag en tur innan det blev mörkt och kände mig närmast hemtam med alla runtdrivande sorgesamma aboriginer

de som inte tillhör Anungu (-ung uttalat som i gunga) - "Vi, Folket" på arrentespråk, i landet som vi är i nu, som tillhör Arrente där UlurU ligger

sista Uet är så stort därför att det är så det uttalas
olorOOO
Ayers rock

och jag får en stor klump i magen istället för att bli rädd när mannen med nedslagen ryckig och stel rygg - sådär paralyserat stel som man blir när ångesten bara slår över och över en som i vågor och hela det inre panikar och man är rädd för att röra sig bara så lite för man vet att då släpper kontrollen - i wifebeaterlinne framför mig i spänd ångest slår lyktstolpen bredvid sig frustrerat med sin knytnäve

och jag passerar honom och inser att han står på trottoaren utanför en fullpackad bottle shop och jag fattar att frustrationen och ångesten som är så tydlig är för att han blivit nekad att köpa mer

the stolen/lost generation

klumpen i magen efter att ha sett och känt kraften i luften och marken vid UlurU och lyssnat på Dan the Tour Guides medryckande och fantastiska kunskap om Anungu och deras historier om Creationtime 
hört på Keith

man måste vara här och höra för att förstå
mina ord räcker inte
Anungu som fortfarande lever med sitt ursprung och sin historia i hjärta och själ

inte som så många aboriginer  i detta land
bortryckta
diskriminerade
utslagna
alkoholiserade
the stolen/lost generation

jag är så glad att jag kom hit

och jag är min vana trogen:
jag skulle vilja fastna här

  

aah. så skönt det är att resa igen.
och att ha saker att berätta
för er
som ni får uppleva genom mina ögon

pics: mine.
annies place, swag, Koji, bushmelon och röd sand, däckad aborigin på alice gator, dan, keith, kata tjuta och uluru