the hardest part of travelling is coming home again

regnigt, mulet, tråkigt, kallt och drönigt alice


vaknade en timma försent för att skypa hem
och ungefär en timma för tidigt än vad min lekamen önskat


ställde in jobbet idag
sitter och snackar förhållande och skit med killarna, de som är uppe
känns lite scoutläger och svensk sommar

är ensam tjej nu
men känns skönt
har för lite killkompisar i sydney
önskar bara lite att jag hade känt någon av dessa bra nog för att kunna luta mig en smula på en axel och få en sån där skön manlig kram


annars är det skönt att vara ensam tjej av en annan orsak också
på något vis, så när det är fler än en blir det någon udda konkurrenssituation - inte mitt val eller önskan eller något sånt
men i vissa sammanhang och med vissa tjejer
(och uppenbart har det varit något sånt här med oss)
så blir det någon slags undermedveten skränig tävlan från vissa om uppmärksamhet


något i atmosfären bara
hormoner


hatar dem
;)


men nu är det skönt och lugnt
känner mig som en i gänget
känns som gänget hemma


påminner en del om back in the days, med fredrik, de där fyra åren med stora underbara goa gymnasiegänget och alla långa bredaxlade killar i det


låter det konstigt? vet inte om jag menar något med det, bara att killgänget här också är långa och bredaxlade :)


känns som xbox och film
känns som mys
känns som nostalgi


känns som att det är skönt att de alla är i min ålder och inte brand new ut i vida världen som så många svenskar är


finns en kille här bland dem som jag bara vill krama hårt och hålla om
rädda
I suppose


farligt

farligt farligt

det kan man aldrig
men han är så mysig och go och vilsen

om man bara kunde

mörkt hår, långa ögonfransar, vackra grööööna ögon


och saknar redan goa aidan, irländska sydafrikanen som jag typ slagits med tro det eller ej


antar att det är en trygghetskänsla
att bara hänga med alla dessa myskillar
gillar dem skarpt
även om de dricker för mycket och har lite mycket issues några av dem


det är så svårt att leva
så svårt att få det rätt


och jag sitter här med hemlängtan och framtidsfunderingar


aldrig bloggat om förut nä


det svåraste med att resa hör ni
det är att komma hem


idag är det alla frågetecken jag undrar över
när? hur? varför? är det rätt? ska jag stanna?

kommer min favoritconcierge lämna sin flickvän och bli galet förälskad i mig och göra mitt liv till en saga? ;)

och låter det cheesy om jag skriver

stay tuned?