sommarnatt, stockholmsnatt

drömmer om skogen

sommarnatt

ljuva sommardoft

grönt, så grönt

och mörkt och fuktigt och skönt under mina fötter

och sommaregn

på asfalt

-sdoft

och berusande skog och löv och barr och jag vill bara sitta

vid en sjö och stilla vara

i ljuset

och tystnaden

bland ljuden från skogen

ugglor som hoar och katter som prasslar och fåglar som kvittrar godnatt

med fötterna i stilla plask

och ringarna på vattnet

se dem gunga

och andas ljuvlig sommardoft tills jag är så berusad av lycka att jag bara somnar med ett leende

jag är jetlaggad och loj

och härliga härliga HEMMA!

bilder: mina

homebound

homebound

homewound

magical land of the future

what holds?

dreams aplenty

fears alike

decisions abound

the closer I get to leaving

the less I want to go

the more I want to be here

where I feel at home

how odd

how strange

magical array of stories

untold

empty, my heart

unknowing

breath is holding

why, anywhere is home

but the more my future is shaping

the less I feel I know

while closer I get to leaving

om 4 dygn är jag i luften någonstans över haven



5 - 4 - 3 - 2 - 1! AAAAAAH!

rekommenderar att du ser filmen

och dit jag ville komma med detta underbara klipp av geniet Sacha Baron Cohens nya film The Dictator var det här:

jag räknar bara ner tiden nu
tiden tills det är dags att åka hem

hemlängtan hemlängtan

den som snokar hon får

plötsligt fck jag sådan totalångest vid tanken på att åka hem att det riktigt knöt sig i magen

nog för att längta vardag är en sak
men att fejsa verkligheten den
det är något helt annat

titta vänners bilder på facebook och undra hur man någonsin kommer passa in i sammanhanget igen
förra gången var ju ingen höjdare

"komma hem?"

fy för i---

fasen
vad läskigt

venne om ja vill längre

uncertainty like a pill of doubt

jag
tycker inte alls om att känna mig underlägsen
tycker inte alls om att känna mig osäker
tycker absolut inte om kombinationen
blir som ett strö i stormen i tanken

och jag vill bara hem till tryggheten
välbekanta nya äventyr
välbekanta fina vänner
välbekanta problem och välbekanta bekymmer

känns ibland som att jag lever i en film här nere
en amerikansk romcom, ibland thriller, ibland något annat
men det når aldrig riktigt upp till filmens stämning
vet inte hur det slutar och det bara rullar på och rullar på
bland filmliknande scenkulisser som är på riktigt

vådan av att se hur grönt det grönare gräset var på andra sidan?
och min film stöter ihop med andras filmer och de liksom jämförs
och man undrar om de lever livet lite mer än vad man själv gör eller inte
och här och där så får man samma blick tillbaka
och då känns det så surrealistiskt

som när man får skuldmedvetet avundsjuka blickar eller längtansfyllda hickande leenden
av människor som inte riktigt än har tagit det där steget ut och gjort verklighet av sina drömmar
och ser på en annan och på andra och ser
ja, jag vet inte riktigt vad de ser men jag är inte helt bekväm i det
det var inte så svårt att hoppa även om det var det

jag trodde att jag visste vem jag var
men det var innan jag insåg hur mycket jag fortfarande förändras

så nu är jag bara sådär lite normalosäker

tror nästan att det måste vara en myt
de som är sådär äckligt stickande i ögnen säkra på sig själva och vem de är

jag tror att den säkerheten antingen bara är en fasad
eller så är det en svaghet
att inte kunna se bortom den man tror sig vara och visar upp en dominerande sida av

eller så är det i vilket fall som helst förbannat lätt
och en evig kamp mot
att det blir så

men vad vet jag
jag är bara en enda person

som måste kasta i mig frukosten nu och röja bort mina grejer och städa kyrkans lägenhet innan mammorna och deras barn kommer på mamma-pappacafeet om en timme

jag har det väldigt bra
bor gratis på mitt gamla jobb på svenska kyrkan i våra små lokaler mitt i staden den stora nu när det är i huvudsak stängt

har dusch och kokplatta och internet
ingen tvättmaskin och det börjar kännas
ingen direkt värme
och jag behöver fixa undan allt mitt inför varje tisdag 11-15
det enda som är öppet här under vinterlovet
men jag är banne mig en lyckligt lottad flicka jag

som vanligt började jag i en tanke och landade någon helt annanstans
tack för besöket in i min hjärna
var snäll och trampa inte på någonting viktigt på vägen ut
och ta med dig allt skräp

the hardest part of travelling is coming home again

regnigt, mulet, tråkigt, kallt och drönigt alice


vaknade en timma försent för att skypa hem
och ungefär en timma för tidigt än vad min lekamen önskat


ställde in jobbet idag
sitter och snackar förhållande och skit med killarna, de som är uppe
känns lite scoutläger och svensk sommar

är ensam tjej nu
men känns skönt
har för lite killkompisar i sydney
önskar bara lite att jag hade känt någon av dessa bra nog för att kunna luta mig en smula på en axel och få en sån där skön manlig kram


annars är det skönt att vara ensam tjej av en annan orsak också
på något vis, så när det är fler än en blir det någon udda konkurrenssituation - inte mitt val eller önskan eller något sånt
men i vissa sammanhang och med vissa tjejer
(och uppenbart har det varit något sånt här med oss)
så blir det någon slags undermedveten skränig tävlan från vissa om uppmärksamhet


något i atmosfären bara
hormoner


hatar dem
;)


men nu är det skönt och lugnt
känner mig som en i gänget
känns som gänget hemma


påminner en del om back in the days, med fredrik, de där fyra åren med stora underbara goa gymnasiegänget och alla långa bredaxlade killar i det


låter det konstigt? vet inte om jag menar något med det, bara att killgänget här också är långa och bredaxlade :)


känns som xbox och film
känns som mys
känns som nostalgi


känns som att det är skönt att de alla är i min ålder och inte brand new ut i vida världen som så många svenskar är


finns en kille här bland dem som jag bara vill krama hårt och hålla om
rädda
I suppose


farligt

farligt farligt

det kan man aldrig
men han är så mysig och go och vilsen

om man bara kunde

mörkt hår, långa ögonfransar, vackra grööööna ögon


och saknar redan goa aidan, irländska sydafrikanen som jag typ slagits med tro det eller ej


antar att det är en trygghetskänsla
att bara hänga med alla dessa myskillar
gillar dem skarpt
även om de dricker för mycket och har lite mycket issues några av dem


det är så svårt att leva
så svårt att få det rätt


och jag sitter här med hemlängtan och framtidsfunderingar


aldrig bloggat om förut nä


det svåraste med att resa hör ni
det är att komma hem


idag är det alla frågetecken jag undrar över
när? hur? varför? är det rätt? ska jag stanna?

kommer min favoritconcierge lämna sin flickvän och bli galet förälskad i mig och göra mitt liv till en saga? ;)

och låter det cheesy om jag skriver

stay tuned?

stunder som nu & längtan som få

Det är stunder som nu, som man längtar efter sin familj. Eller En Familj. En Egen.

Klockan är kvart i elva, och man kommer hem efter en lång dag i mer eller mindre 180 km/h – oj så skönt då om man kom hem till någon kär. Som frågar hur dagen varit, ger en kram. Bara att sitta och prata om allt och ingenting framför ett stearinljus på bordet en vardagskväll, till ett glas mjölk och nybakta bullar.

”Hörde du att…”

”Du förresten, kan vi inte dra och spontanbila dit näsan pekar i helgen… Eller till det där…”

”Ska vi till klätterhallen imorrn?”

…

Bara.