hysterical tears of joy och ett varnande exempel

tänkte först kalla detta blogginlägget något som "the stupidity of men"... men så kom jag på att jag förmodligen har använt det tidigare, i en vanlig rant om killar och deras... ja öh. alltså. vamliga idiotier.

men det är inte riktigt det som det handlar om idag

stötte på en kille på kryckor nyss i hostelköket som kände en tjej jag träffat här, Nemo, fast hon heter inte det egentligen

kunde inte låta bli att fråga vad som hänt och han och hans polare börjar skämta om hur han snart måste komma på en bättre historia än vad som verkligen hände

med fara för sitt eget liv räddade han känguruungar från en säker död i krokodilers gap... tadaaa!

när det egentligen var så att han var puckad nog att vid vattenhålet längs Kings Canyon hajken hoppa rakt i utan att faktiskt kolla hur djupt det var just där............................................

dumma dumma pojke, men oh så mina tårar sprutade när han efter lite snack började ge mig den oförställda versionen med play by play och jag kunde se allt framför mig
adrenalinjunkie var hans ursäkt

tror ni att han varit i australien länge?

att han hade försäkring?

nope.

this my friends... is why

why you should always always have insurance

why you shouldn't jump into a waterhole without actually checking the depth first

and why you definately need to tell people about your misadventure... ;) stackarn

tears of joy

people...

hans ordval
inte mitt

småländska: di vaa do ein evi tue att jaa hann visa me fraun mehn sympauteska seida, innan han böörja drau heila histourian...
gapflabbande tårsprut brukar annars kunna sätta lite käppar i hjulet på en annars medkännande och sympatisk framtoning

liksom

olivia hoppar rakt upp i luften vid klippkanten i Kings Canyon istället hon

när man minst anar det

wooop woop woooop

har äntligen lett mot fransosen som jag gått runt i cirklar med i flera dagar här på hostelet och aldrig tittat rakt på när han tittat på mig och vice versa

ni vet
sådär som när man känner att någon tittar på en
ser i ögonvrån
och tittar i smyg och inte vågar helt på riktigt
på varann

bilder: googleismyfriend


det doftar blommor i alice ikväll

stunder som nu & längtan som få

Det är stunder som nu, som man längtar efter sin familj. Eller En Familj. En Egen.

Klockan är kvart i elva, och man kommer hem efter en lång dag i mer eller mindre 180 km/h – oj så skönt då om man kom hem till någon kär. Som frågar hur dagen varit, ger en kram. Bara att sitta och prata om allt och ingenting framför ett stearinljus på bordet en vardagskväll, till ett glas mjölk och nybakta bullar.

”Hörde du att…”

”Du förresten, kan vi inte dra och spontanbila dit näsan pekar i helgen… Eller till det där…”

”Ska vi till klätterhallen imorrn?”

…

Bara.

oh the minds of men

ibland.
jaaa.
alltså, ibland undrar man.

vad som pågår bakom pannbenen.

min lilla ironiska svarta associerande sida till humor kunde inte låta bli att spara denna lilla gem of a picture, för ett litet tag tillbaka sen.
och nu har jag en anledning att posta den.

killar ni är allt bra kul ibland.

hmm.

vem vet Johnny? vem vet.

inte för att det spelar någon roll nu.

men likt förbaskat är det rätt kul ibland. att bli påmind om. hur outgrundliga mäns hjärnor är, och hur de verkar glappa lite här och där.
kära någon vad jag låter bitter.
I promise you I'm not.

jag bara sitter här och filosoferar. funderar. undrar. över allt ifrån killar som vägrar ge upp och stirrar på en med stjärnor i blicken hur många gånger man än har förklarat att man inte vill ha något med dem att göra. scary stalker person you.
skiter i om du i vår korta bekantskap lyckats pejla den här bloggen och vad vet jag, sitter o googleöversätter hela skiten. du fattar säkert ändå inte att det är du.

hjälp vad jag känner mig bitchig. jag lovar. det tar ett tag innan jag kommer till den här nivån med folk.
jag lovar. jag är såhär av en anledning.
jag lovar. kristina vet hans namn om det skulle gå så långt.
sorry. svarta humorn igen.

till sådana som inte kan låta bli att höra av sig, dikussioner till trots.

jag bara undrar. varför. varför? vet du det själv?
inte för att jag vet om det spelar någon roll vad mig anbelangar.
det hela känns så way too messy för mig vid det här laget.
men fundera du lite på vad Depp, Johnny Depp, verkar säga om det hela.
för din egen skull.

jesus. too much drama. och ändå klagade jag på rastlöshet(aka boredom) alldeles nyss.

pics: googleismyfriendmyverybestfriend

bara en av världens finaste sångtextsnuttar

I'll follow you into the park, through the jungle, through the dark
Girl, I never loved one like you

Moats and boats and waterfalls, alleyways and pay phone calls
Boy, I've been everywhere with you
 
(That's true)
Laugh until we think we'll die, barefoot on a summer night
Never could be sweeter than with you

And in the streets were running free, like it's only you and me
Geez, you're something to see


Ah home, let me go home
Home is wherever I'm with you

ur Home, med Edward Sharpe & The Magnetic Zeros 

Indian for dinner, knäppa skämt och kramar och singalong och funky dancing till Grease. 
systersnack om allt och inget. 
promenad i svala nattluften i parken i den stora staden. 
sitta, prata, på hustrappen till halv fyra. 
titta på taxibilarna och det sömnlösa folket.
sova, vakna. 
ny svettig, fuktig dag i Sydneyvåren.
känns som hemma. 
jag känner mig hemma.

Café Svensson på svenska kyrkan i Sydney ikväll. 
Looking forward to it.

äntligen lite frisk luft och berg

dagens engelska term:

error judgement - att strypa föraren

en dag i Blue Mountains - inte helt fel.

Hit vill jag igen. Trots att jag under hela ned- och uppstigningen de 900 eller så svindlande trappstegen ner till dalen fick frågan "Who's idea was this again?"... :P

Typiskt otränade (host host..) och ofriluftsiga människor man hade med sig alltså.. ;) Utom Mella såklart, fina Mella, vår honorary swede och tillika idrottslärare to be som är tysk av börden men svensk i sitt hjärta.

Kändes skönt att ut och röra på sig igen! Kommer nog aldrig bli vuxen.. Satt och lekte gul bil med Tom som körde hela vägen dit och hem, och senaste dagarna har jag tagit ut min överblivna tävlingslystnad i leken på stackars Kristina som senast imorse på väg till jobbet fick ett "GUL BIL" på armen...

Kvällen var nog en av de mysigaste sen vi kom hit, jag som trivs som allra bäst i stora sköna middagssällskap hos vänner och släktingar. Spontant inbjudna på middag hos Toms halvsvenska goa utökade familj i våra härliga inte alls totalsvettiga "vandringskläder" kände vi oss nästan som hemma, solbrända snurriga hjärnor till trots.

Grymma Kings of Leon kvällen innan. Och så det här.

Var nog precis vad jag behövde. En hel dag med bästa sällskapet, inga krav och ingen stress bara skönt väder, vacker utsikt, underbar motion, frisk luft och många många skratt..

Life felt so good. I could have stayed in that bubble. 

Friheten. Härligheten.

pics: all mine

hur DU göra...

ibland, go vänner, så brukar jag leka lite med google translate... och kopiera lite random texter och kolla vad de egentligen blir på engelska.

och By Jove... gjorde nyss det med förra blogginlägget, och det blev kalas!
om ni känner för ett litet skratt, småfniss eller gap-pissar-på-mig-för-fasen-flabb - whichever you are prone to do - do read on för allt i världen.
well/corrugated cracked me up. men alltså. vem vet... kanske bara är min dryga humor.

hur som!
I kid you not. detta är vad google translate säger att jag precis skrev...

there shall be written by means of only one hand, oh dear reader, when I recently, on the verge of just fact, burned the other at tea manufacturer in the parish hall, and now sits with a cold glass of water skilfully pressed to burn with the same hand. just FYI.


to the cause.


WA-HAOO!


By Jove! Forcing all the concierges at The Connaught go through hottie-school or what?? Look-at-East! Oh I know all of that about the hottie school enough, the world is little more than most attempts at jokes ever, or close enough, but I think all that if you just got its head all scrambled up by hormones shooting right up Into space - so we should be forgiven!


made me just a closer look at one of the people working this weekend, and oh my god why did you not know that?
wa-hao.


was slightly less than I could talk to him, that my hormones are screaming at me. sheisse.
corrugated. either it's really good that I know that I'm prepared for next time, or it is just the opposite of hormones will jump start already on the way home, or down in the elevator!


:) Haha! e life everything good gutt sometimes.


and who was it who hired this bunch of eye candy? I would like to kiss the man's hand with gratitude ...