it's raining men

...hallelujah...?

regnet smattrar på asfalten i Sydney, svishar mot bilarnas gummidäck. målar himlen gråvit.

förutom att jag vaknade med ont i halsen och härliga slemmonster i min hosta så är livet antagligen rätt nice just nu.

inga gamla demoner, eller konflikter eller större skador eller jobbiga arbetsuppgifter eller något sådant där som ligger och stör.

livet knallar på, bara att det är mitt i en storstad som får mig att känna det som att själen sugs ur mig sådär här och där ibland. dramaqueen..

vet jag skriver ofta om hur lite livet på vägen, eller livet på andra sidan jordklotet, faktiskt är olikt livet "hemma". wherever "hemma" is.

hoppas att inte vem som än nu läser blir alldeles moloken av det. för mig var det den häftigaste första insikten efter första stegen ut ur flygplatsen på första långa resan.

j'adore le voyager.

men jag inser mer och mer - varför är det alltid ett men efter mina meningar om hur mycket jag gillar resa/whatever inom samma kategori? man blir ju fasen deppig bara av att alltid ha ett men.. ;)

hur som. men jag inser mer och mer att det jag saknar i mitt liv är rötter. eller, a good place to place my kruka och växa på.

ack du lilla terapi-blogg you.. ständigt samma tema..

vilja. längtan. önskan. saknad.

jag som nyss sa till Jacke, på besök några dagar, över frukostbordet att jag inte är den som tror att gräset är grönare på andra sidan. som det låter nu, känns det som att jag ljög. lol.

en bra sak med att resa. man får tid att tänka och fundera, och känna efter, prova på allt det man tror är man själv. och ta reda på om det verkligen är så.

thinking time.

om insikten när man reser har blivit att livet är en vardag, med upp och ner och inte alltid soliga dagar, var man än är. då är min slutsats på det att det bara gäller ("bara") att komma fram till hur man vill att det ska se ut, och make it happen.

lägga energin på att få vardagen att se ut som man vill, med personer och fritid och jobb och fylla det med aktiviteter som man älskar - så blir det där gräset är vattnat.

åh. jag vet inte om min poäng kommer fram alls.

men vad jag menar är. livet. mitt, eller ditt, och alla andras. har vissa utgångspunkter. och vägen till att bli riktigt lycklig är

1. att acceptera dem för vad de är

man kan inte förneka sånt som varit. bara lära sig att hantera dem på ett bra sätt och gå vidare. the good with the bad. de är en del av den man är, vad man än tycker, men allt går att vända till något bra, någon lärdom. livets är en enda lång rad av läxor. fattar man systemet har man kommit halvvägs

2. komma på vad som gör en glad

vad som triggar, utmanar, sporrar, inspirerar och peppar. ljusglimtarna i vardagen. vad man mår bra av, från morgonkaffestunden (heja heja) till hur man fyller sina dagar och helger

3. "faire le babysteps"

ta de små stegen, ändra en sak i taget istället för att försöka med allt på samma gång. ändrar man sin vardag efter att ha fattat att man kan ändra på det mesta i sitt liv, om inte allt, lite i taget med ögonen på priset så har man halva inne.

Gud ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra. Mod att förändra det jag kan. Och förstånd att inse skillnaden.

sinnesrobönen alltså. good shit.

ALRIGHT! lite möe av en självhjälpsbok här nu, dags att lägga av. ;)

oh and the raining men?

spur of the moment salsa på establishment sent tisdags kväll. latinamerican style.

(i mina tankar var jag en av the regulars och vi ägde dansgolvet, det var för ca 50 år sen och golvet låg på Kuba, med cigarrök blandat med karibiska hettan och rytmerna - inte novis som försökte låta mig ledas och lära mig dansa som latinorna med rytmen i blodet)

scootertur under gatuljusen i nattregnet. tight läderjacka i ducati stuk.

well.

eller timtals prat, skratt och klick på trottoarkanten i lördagsnatten tills solen går upp över gatorna.

vad fasen. hej ketchupeffekt?

well. sure makes life interesting.

pics: googlegooglegooglemydearfriend

hög som ett hus - kan inte tro jag gjord'et

Saknar er i Sverige nu.
Klockan är tjugo över tre på natten här och vi slutade städa kyrkan o caféet vid 2 efter hela julaftonsmagnifikakalaset med julmat o glögg och hembakta lussebullar som vi gjort, janssons vi gjort, rödbetssallad vi gjort mm mm!

Och Kalle Anka o Karl Bertil Jonsson på storbild i kyrkan och sen världens mysigaste julaftonsmässa praktiskt taget under den stöörsta gran jag sett, och jag kan banne mig inte luska ut hur de ens lyckades få in den i kyrkan - let alone hur de ska få UT den!

Och banne mig om jag inte måste berätta det här, så glad jag är.

Jag. Har sjungit. På riktigt. Inför folk. Publik. På julafton. I kyrkan.
Och det gick bra.
Det verkade gå riktigt. Riktigt. bra.

Jag mår så bra. Vilken kick. Det har tagit mig tills nu att våga.

Blev så glad så glad så GLAD och jag känner bara Yyyyyyyesss! Igen!

GOD JUL alla underbara.
Imorgon ska vi titta på Kalle o K-B o öppna paket. Ligga vid poolen och ha vår sällskapsresanfest vi ska ha imorrn.
Och på det.
Ljuuuuvliga leeedighet. <3

pics: 1 mine, 2-3 tumblrs/googles

vill bara ta din hammare ifrån dig och göra något man inte får på ditt lilla huvud

vem i ... sätter igång och bankar med all sin kraft med en metallhammare på en plåtlåda klockan 7.15 på morgonen.
mitt i en storstad.

H-U-R tänkte du?!

orkade inte ge utlopp för mina inre aggressioner och kasta något hårt på honom från balkongen. utan jag gick och la mig igen.

men jag har bara en sak att säga.

...då fick vi det ur systemet!

grymt go kväll igår. sjukt skönt folk på café svensson.
efter stängning drog vi till darling harbour och tjötade i flera timmar inpå långa natten.
lite samma folk som jag hängde med i måndags - and boy have I got to tell you about Monday - får bli en annan gång dock.

dags att klä sig fint nu när kaffet skjutits ut i blodet tillräckligt!
julpysselskväll i vår lägenhet, torsdagscafé och innan dess vara bröllopsvittne (fjärde gången här i Sydney) och planera inför julpysslet.

har tusen foton och stories att ladda upp åt er.
och inte lika många lediga stunder...

är en sådan sällskapsreseklyscha. "har de svenskt kaffe på hotellet?"
längtar efter min älskade löfbergs lila serenad!

my pic

glasspinnar, handduksfärg, assholes and douchebags

Confession to make:

I can be such an asshole sometimes

Gosh. Det händer.

Ibland när man tänker tillbaka och minns de där mindre smickrande stunderna i sitt liv där man antingen tullat på sin integritet, eller gjort saker där stoltheten fått sig en törn och man går och får den där gruvande ”åååh nej, varför gjorde jag så”-känslan i magen.

Händelsen jag tänker på är nu flera år gammal, inte för att jag inte varit an asshole här och där sedan dess.

Men jag försöker verkligen, och jag menar att jag verkligen försöker, att inte vara det. Fast så ibland när ens egna hemliga små osäkerheter och jagvetintevad poppar upp, och man kanske inte har arbetat ut helt och hållet vilken människa man vill vara ännu – ja då kan det hända att man beter sig som ett asshole. (tre assholes på 2 stycken där, Olivia, oh no wait, make that four...)

De flesta som känner mig hoppas jag verkligen inte känner igen mig i benämningen asshole, men säker kan man väl aldrig vara.

Jag tror inte jag har gjort något assholigt på flera, flera år åtminstone.

För vem gillar assholes?

Assholig sak att göra nr 1 – Säga att man är osäker på sin flickvän sedan ett par år tillbaka, om hon är the One, till en främling.

Alltså. Antagligen är hon inte the One då. Oavsett om vi kom fram till att the One inte alltid betyder för livet minuten innan i denna vår marathonfilosofistund.

Eller så är du inte där i ditt liv att du vet vad the One för dig är..

Och är du förresten alltid lika outspoken!? Snackar djupsnack med utländska tjejer som mig som du bara hälsat på en gång tidigare? Jösses...

Assholig sak nr 2 – Vara en douche och inte kunna prata på normalt sätt utan att driva med den man pratar med och sen bara plötsligt vara tyst och stå och stirra.

Vad är ditt problem? Vill du bara inte prata, eller var det där sista något patetiskt försök till att spänna ögonen i mig?

Slår vad om att du tillhör sorten som inte hälsar ute på stan. Osäkerhet eller elitism, vilket som. Du tror för mycket om dig själv.

Assholighet nr 3 – Inte veta vad man vill och låta andra drabbas av det. Punkt.

Assholigness numero 4 någon? Vad finns det mer för assholigheter att göra? Help me out någon? Det var de här som låg fräschast till i medvetandet, och jag eldade visst upp mig lite där.

Ja. Ett totalt meningslöst blogginlägg. Lite av ett rant even. My point eludes me.

Hmm. Wait.

No.

Now I’ve got it.

Don’t be an asshole.

Tänk på människorna runt dig och lek inte med deras känslor, om det så handlar om glasspinnar eller handduksfärg. Vem tror du att du är.

9 stycken. 13 assholes. Make that 14.

pic: google/tumblr

something in the air

det är något i luften. 

En ton av förändring och ändlösa möjligheter som hummar i bakhuvudet och sätter ett småleende på både mina och Kristinas läppar. För vi satt nyss och pratade om det, att något känns som att det är på väg att hända. 

Hela veckan har jag känt det som att allt bara är i ett skönt flow. Vet inte om en del av det kan ha att göra med att jag har börjat kunna släppa på känslokontrollen efter mormor nu, att jag vågar/orkar släppa lös tårarna när de kommer titt som tätt. Vilket i sin tur måste ha att göra med att jag vet att jag får komma hem och ta avsked. 


Nu ikväll ska vi ha thursday happening, händer en gång i månaden, och spela kubb i en park efter torsdagscaféet.
Jag känner att jag börjar hitta den där människan inom mig som vågar vara bara vara igen. Tror jag har visst skrivit om den förut. När man bara sådär liksom orkar vara i kontakt med den man innerst inne är, och skiter i vad andra tycker och tänker, bara är den man är och inte kompromissar någonstans på det. Integritet, tror jag visst att det kallas.


Jag känner att jag har det denna veckan. Inte alltid så (tyvärr). Även om jag har förstått att människor verkar tro det om mig. Kanske för att jag kan vara så benhårda envis, och framåt ibland.
Att det lätt förväxlas med integritet.


Jag känner att jag är i ett flow av att upptäcka.
Saker om människor, mig själv, om Gud, om min relation till honom, och till människor runt om mig. Upptäcka mer om hur jag egentligen vill förhålla mig till världen faktiskt. Stora ord.
Men väldigt spännande.

Upptäcksfärd. Smaka på det ordet. 

Det smakar ändlösa möjligheter, möten och äventyr i min mun och jag får fjärilar i magen, kan inte sluta låta bli att le.



PS. Kings of Leon is all we ever listen to these days, K och jag...


pic:googleismyfriend

bara en av världens finaste sångtextsnuttar

I'll follow you into the park, through the jungle, through the dark
Girl, I never loved one like you

Moats and boats and waterfalls, alleyways and pay phone calls
Boy, I've been everywhere with you
 
(That's true)
Laugh until we think we'll die, barefoot on a summer night
Never could be sweeter than with you

And in the streets were running free, like it's only you and me
Geez, you're something to see


Ah home, let me go home
Home is wherever I'm with you

ur Home, med Edward Sharpe & The Magnetic Zeros 

Indian for dinner, knäppa skämt och kramar och singalong och funky dancing till Grease. 
systersnack om allt och inget. 
promenad i svala nattluften i parken i den stora staden. 
sitta, prata, på hustrappen till halv fyra. 
titta på taxibilarna och det sömnlösa folket.
sova, vakna. 
ny svettig, fuktig dag i Sydneyvåren.
känns som hemma. 
jag känner mig hemma.

Café Svensson på svenska kyrkan i Sydney ikväll. 
Looking forward to it.