homebound

homebound

homewound

magical land of the future

what holds?

dreams aplenty

fears alike

decisions abound

the closer I get to leaving

the less I want to go

the more I want to be here

where I feel at home

how odd

how strange

magical array of stories

untold

empty, my heart

unknowing

breath is holding

why, anywhere is home

but the more my future is shaping

the less I feel I know

while closer I get to leaving

om 4 dygn är jag i luften någonstans över haven



tankedagar

först av allt - stort KUDOS till den lilla medelålders asiatiska damen på Northern Line tåget ut till Birgitta som helt öppet satt och bläddrade i A.As broschyr bland pendlarna i tisdags

alcoholics anonymous - verkligen anonymt på pendeltåget?

annars?    

tankefyllda dagar  

stora tankar

små tankar

ledsna tankar

arga tankar
konstiga tankar

förtvivlade tankar

längtansiga tankar

hopplösa tankar

förvirrade tankar

så jobbiga tankar

att man somnade av bara utmattningen

så mycket tankar att man tog färjan ut till Manly och låg i sanden under solen och bara tänkte tills det inte gick längre

så knepiga tankar att man vacklade mellan längtan efter jobbet bara för att komma undan lite imorse, och frustration över att inte kunna tänka ordentligt på ett par-sex timmar

så mycket tankar att man satte sig på en mur vid en park mitt på Crown St i kära kvällsmörka Surry Hills på vägen hem och bara tänkte

och tänkte
och tänkte
där mitt bredvid vägen med allt sus och brus och stadsrus halvvägs mellan A och B gick det kanske lite, lite lättare ett tag i alla fall

jag har inte kommit nästan någonstans känns det som

står fortfarande med benen mellan förtvivlan och förvirring

och vet inte alls exakt eller någonting någonstans

mest bara att jag är så otroligt förbannat frustrerad

och att jag vill veta vad det betyder och innebär!

förstår ni
hur
rörigt
det är?

en utflykt till Manly var precis rätt
och jag kommer sakna möjligheten

färjan från stan till Manly och en stund på bryggan mellan sanden och färjan hem

killar, tunga tyngder och spik i foten känsla

vad jobbigt det är

med killar och allt 

di ställeh barah teh

fredag kväll och helg efter det.

just idag hatar jag att inte veta vad framtiden har framför mig

har en stor ångestklump i magen för att jag vet att tiden rinner ut och jag måste ta några beslut

vill inte

jag vill veta vad jag vill och vara säker

vart ska jag ta vägen!?!?!

känner inte alls för att åka hem
och jag känner mig inte alls klar med varken sydney eller australien

är en konstig känsla liksom.
helt enkelt som att jag inte kommer åka hem. känns helt overkligt att se mig själv i en skolbänk i höst.
lite oroande.
kanske bara för att jag gillar att veta vart jag ska än något annat
men oroande icke desto mindre

framtiden känns alldeles tom oavsett

e re inte lite så att jag helt enkelt bara måste följa den här magkänslan då
och se vad som händer
vart det bär

alternativet känns bara konstigt, som om det är någon annans historia, inte min
hur konstigt är inte det!

något att tänka på där

drar ett djupt andetag

in
ut

beslut alltså

in
ut

okej

ska ta tid för mig själv i helgen och göra slag i saken

jag måste hoppas på att det blir bra
måste lita på att det blir det
va re än blir

...

å så helgen.
är både pepp och opepp inför den
både pepp och opepp inför pojkvaskrar som stör i mitt lugna liv utan dem
absolut egentligen inte pepp alls för att blogga längre

nå och så, om man ändå är i opepp och klagan köret
så är min högerarm för använd
den värker och jag kan inte använda den bra, gör bara ont efter ett tag
och krampar
hände förra året. slutade använda på ett tag och det blev bättre
får se hur det blir nu

gaaaaah
känner mig extremt onyttig! inte mycket gjort idag
mest legat och gosat i soffan framför game of thrones, ätit engelsk frukost(brunch) och pussats

imorgon ska jag upp på gymmet dammit.
segt eller icke.

och så ska jag åstadkomma saker också

och sen så här är re också, bara för att utveckla:
medans Kristina känner helt starkt, helt otroligt starkt att hemma
hemma väntar alla möjliga ting
så känner jag inte alls så
jag känner mig bara

inte. klar.

och vad är jag för en kristen om jag inte gör vad instinkten/magkänslan/ledningen säger till mig
undrar jag

när det känns som att något väntar

img. google/facebook meme

små ting och stora ting och tingelingeling en liten tatuering

pics: mine

inte världens mest produktiva dag hittills
men oerhört tillfredsställande på andra sätt


den började på utflykt i mosman med karin
och slutade på the illustrated man längre ner på gatan


för igår insåg jag plötsligt vad det perfekta motivet för mig är


och nu bara timmarna efter vet jag redan vart jag vill ha och vad som nummer två


men oavsett vilket
så är jag
just. nu.
den enda människan i hela vida världen
som vet att just jag
nu har något evigt märke i bläck på min hud
på min arm
något för mig
något personligt
som jag alltid vill påminnas om


och att allt var över på fem minuter eller mindre
och att det knappt kostade mig någonting
och att det knappt inte kändes alls - överhuvudtaget
och att jag inte ångrar det för en hundradel av en sekund
och att mina kinder var rosa av upphetsning i mer än en timme efteråt
och att jag köpte en öl på vägen hem för att fira och landa efter kicken och försöka förstå vad jag faktiskt har gjort
och att den och sjunga med johnny cash och utsikten över sydneys tusentals kvällsljus från fåtöljen var alldeles alldeles perfekt och alldeles lagom och skönt och bara för mig
och att mannen som tatuerade mig såg ut som en långhårig tunnare biker med tatuerade sleeves och töjring i örat till sitt långa vita trassliga skägg och hår och knappt sa ett ord men såg mig i ögonen efter och verkade förstå mitt motiv hur litet och obetydligt det än måste vara för honom som inte behövde göra annat än att fylla i


men nu vet ni det också


happy early 26th birthday me

att vandra planlöst en dag

 ... är att upptäcka många ting

 lördag i höstkalla sydney

pics: mine