Vingklippt no more

Alltså.

Antingen håller Gud på och skickar en hälsning från hemma för att pigga upp mig – eller så blåser det faktiskt frisk luft utanför min balkong här mitt i stan, och det luktar precis som hemma i skogarna.

Åh vad hemlängtan jag får nu. Cykla på en grusväg i sommarsolsken mellan granar och tallar och lukta på tystnaden och friden och sommarlov och hemma.

I blame Anna!

Visserligen tog hon bara med mitt favoritkaffe hemifrån för att jag bad henne – men herregud så gott.

Jag menar. Tro mig eller ej. Och ni som känner mig väl lär tro mig.. Särskilt ni som brukar se mig på läger och vandringar före och efter kaffet.

Men jag höll på att få tårar i ögonen vid första klunken, så gott det var. Så rätt, så hemma.

Banne mig en fantastisk känsla.

Har så många tankar om framtiden just nu. Drömmar som väckts till liv igen.

Sådana som jag förträngt och tryckt bort och ignorerat i många, många år. Tills nu. Det var något med Sydney, eller resan hit (inte den bokstavliga).

Har lett en kör, har sjungit inför människor (typ publik even), har stått på en stol på en fest och med speakerröst som i värsta boxarringen i US Big City lett sången och födelsedagshurrandet av en jättego tjej här ”ladiiiiiiessss and gentlemen…”

Har börjat våga släppa fram alla de sidorna i mig. De som längtar hem till Sverige och till Göteborg, de som redan kollat upp dramakurser och andra utlopp för sidor som jag har och försummat så, så, så länge.

Och av så dumma, dumma, orsaker. Varför gör vi så?  Låter andras kommentarer, drömmar, enfaldighet, trångsynthet, problem, osäkerheter, skitsaker påverka oss. Klippa våra vingar så att vi inte vågar vara, eller halvt eller helt glömmer bort vilka vi är eller en gång var och kanske är menade att bli igen.

Fotografera, sjunga, dansa, drama, simma, vandra, klättra, springa.

Mera. Mera! MERA!

Jag LEVER!

MER än så, jag blommar, bubblar, brinner!

pics: no 1 & 3 are mine, rest are tumblrs

palla vara

orka
förmå
klara
tya
mäkta
uthärda
tåla
gitta
idas
klara

palla

allting känns så fejk. så konstlat. fel och halvdant. pretto och tillkämpat. äckligt och ångestfyllt.

älskar varje bild - men ändå är det dubbelt.
jag ser på dem och njuter.
de tilltalar mig.
ändå äcklas jag.
och över mig för att jag njuter av dem. älskar dem.
de är så väldigt mycket både det jag vill vara och det och där jag minst av allt vill vara.

varje bild har någon tomhet, någon pose, någon oärlighet mitt bland det snygga. kolla en gång till bara. ett foto i taget.
och den ger mig klåda.
som jag både hatar och vill ha.

vissa dagar. vissa stunder.

har varit ute hela dagen med två vänner från Emmaboda som är på besök. Manly, Shelley beach och Manly "frickin fyra timmar" Scenic Walkway.

aptrött.
och sådär trött på saker som man blir ibland.
det händer mig ofta faktiskt. fylls av en sådan mätt, äcklad, fuck-it, palla!, vill bara kräkas på det feeling
att jag nästan inte orkar något.

just nu är det mycket osäkerhet. och killtankar - jag som halvt svor av mig killar. och mognad - känna hur lite jag pallar med ungdomens år av pretentioner och spel för kulisserna och bara rent allmän all jädra energi som läggs på att vara något. antingen det är något man är eller inte.

jag vill bara bo i ett hus, med en man i min famn och med katt och hund, bokhylla och hav.
gå till jobbet på morgonen och innen det göra mitt morgonkaffe i mitt kök, få godmorgonkram vid bänken, känna härlig skön nyduschad mansdoft och manshud under mina fingrar, puss och hej, ha en bra dag - komma hem, byta om, gå ut med hunden, duscha, skriva i soffan med katt och hund, titta på havet, bli hej-vad-underbart-att-komma-hem-till-dig kramad av någon som luktar utomhus och frisk luft, känns stadig och stark och fast och min och älskad.

jag orkar inte med hela den här resan dit.
inte idag.
det är för mycket. orkarnte.
pallarnte.

varken tävla eller kämpa eller spela eller något åt det hållet.

jag vill bara komma dit. imorrn.

hög som ett hus - kan inte tro jag gjord'et

Saknar er i Sverige nu.
Klockan är tjugo över tre på natten här och vi slutade städa kyrkan o caféet vid 2 efter hela julaftonsmagnifikakalaset med julmat o glögg och hembakta lussebullar som vi gjort, janssons vi gjort, rödbetssallad vi gjort mm mm!

Och Kalle Anka o Karl Bertil Jonsson på storbild i kyrkan och sen världens mysigaste julaftonsmässa praktiskt taget under den stöörsta gran jag sett, och jag kan banne mig inte luska ut hur de ens lyckades få in den i kyrkan - let alone hur de ska få UT den!

Och banne mig om jag inte måste berätta det här, så glad jag är.

Jag. Har sjungit. På riktigt. Inför folk. Publik. På julafton. I kyrkan.
Och det gick bra.
Det verkade gå riktigt. Riktigt. bra.

Jag mår så bra. Vilken kick. Det har tagit mig tills nu att våga.

Blev så glad så glad så GLAD och jag känner bara Yyyyyyyesss! Igen!

GOD JUL alla underbara.
Imorgon ska vi titta på Kalle o K-B o öppna paket. Ligga vid poolen och ha vår sällskapsresanfest vi ska ha imorrn.
Och på det.
Ljuuuuvliga leeedighet. <3

pics: 1 mine, 2-3 tumblrs/googles

kära tomten

please, please, pretty pleeease?

;) älskar katten!

tack Sanna för länken!

GOD JUL FOLKET!!

Följ länken för en liten julklapp!

http://sendables.jibjab.com/view/op3uHxqNWcEEZTCA

Skaffa er själva lite julfrid, julgotter och julmys vetja.

Puss på er.

mina bilder

näckande snuskgubbar, lussebullar och små glimtar av julefrid

VECKAN SOM GICK:

SÖNDAG
tatuerade K efter Luciagudstjänsten... kanske went lite overboard...

MÅNDAG
måndag och dåligt väder men inga dåliga kläder

vilken dag.

somnade i Ms soffa med Daisy och bara njöt av tystnaden.

en stunds respit?

man hör till och med fågelång så långt från stan.

underbart.

bestämde oss för att passa på och bada på den för en gångs skull övergivna nudiststranden vid South Head i det dåliga vädret, vi tre djärva äventyrare. och som på signal dök två äldre män upp.

vårt badpåklädda yttre till trots fick vi oss dagens förbluffat generade gapskratt när vi ute i vågorna efter ett tag upptäcker att - och sanna mina ord - ena karlen, han som sitter där så casual med armbågen på sitt uppdragna knä och hakan i handen och stirrar ut över havet...

nog katten sitter han och smygpillar på korven allt!

paradisklädsel i all ära - men INTE kosher dude...

TISDAG

inspirationen och kreativiteten flödade när vi julpyntade hemma i "stugan" på tisdag kväll och A förgyllde tillvaron!

TORSDAG
thursday happening. jul, jul, strålande julpysselkväll och världens mest strålande ambitiösa girlangklippning.

FREDAG
baka, baka, liten kaka.

eller lussebullar till julaftonsfirandet här i svenska kyrkan. still missing 150 styck. men då vet jag från säker källa att i Londonkyrkan bakade de minsann lussebullar redan i september...

vi har fortfarande ingen ugn i vår lägenhet, då värden är seg som FÅ. men fina E som pluggar på Hillsong bjöd hem oss på mysdag och bakning galore i Waterloo.
...där enligt uppgift Leo (diCaprio) bor i ett ruckel (hosthost) under en filminspelning.
har även på uppgift att hans kock handlar på delin i vaucleuse.
vi är ju praktiskt taget bundis!

skönt att sträcka lite på sig.

alldeles tyst och skönt i Es hus också, inte som hos oss där varje bil, ambulans och polis lever låda nästgårds.

suck.

saknar tystnaden och lugnet i Lindås/Långasjö. cykla till jobbet genom skogen förbi Törn.

stå på balkongen och dra in frostiga berusande friska luften sista stunden på kvällen under stjärnor på en alldeles svart himmel.

aah.

en julegåva till mig och K... jag kunde ju såklart inte låta bli att fixa till den en smula, jag som sådär inte riktigt är så kär i den kapitalistiska märkeshysterin hur mycket jag än gillar fina kläder och annat nipper.

hittar ni talibanerna?

LÖRDAG

julklappsutdelning med Hillsongs Streetteams var en inspiration.

kom hem.

sov bort eftermiddagen. så otroligt skönt.

carols in the park på kvällen - tvsänt extravagant julstämningstradition som fyllde hela the Domain med människor och ljus!

önskar jag hade en superduperkamera! alla missade fotomöjligheter och närbilder på människor med ljus i händerna gnisslar i mig.

men kan trösta mig med att jag åtminstone fick se en av Westlifegrabbarna live mitt bland alla aussiestjärnor.

japp. lite fånigt sådär. ;) men fånigt kul.

st mary's cathedral har ett femton minuters animerat bild och ljudspel som heter duga på repeat varje kväll fram till jul. duvor och träd och symboler och "peace" och "love" så snyggt gjort att det såg alldeles levande ut.

satt och såg tre omgångar av den innan det blev för sent till och med för mig.

bara det. kunna sitta och stirra, på människorna runt om mig. få en glimt, en liten glimt av deras liv. så härligt.

jag känner mig så fri när jag sitter på en trottoarkant i natten. ser på suset av staden.



SÖNDAG

vaknade alldeles lagom till gryningen.



pics:mine