palla vara

orka
förmå
klara
tya
mäkta
uthärda
tåla
gitta
idas
klara

palla

allting känns så fejk. så konstlat. fel och halvdant. pretto och tillkämpat. äckligt och ångestfyllt.

älskar varje bild - men ändå är det dubbelt.
jag ser på dem och njuter.
de tilltalar mig.
ändå äcklas jag.
och över mig för att jag njuter av dem. älskar dem.
de är så väldigt mycket både det jag vill vara och det och där jag minst av allt vill vara.

varje bild har någon tomhet, någon pose, någon oärlighet mitt bland det snygga. kolla en gång till bara. ett foto i taget.
och den ger mig klåda.
som jag både hatar och vill ha.

vissa dagar. vissa stunder.

har varit ute hela dagen med två vänner från Emmaboda som är på besök. Manly, Shelley beach och Manly "frickin fyra timmar" Scenic Walkway.

aptrött.
och sådär trött på saker som man blir ibland.
det händer mig ofta faktiskt. fylls av en sådan mätt, äcklad, fuck-it, palla!, vill bara kräkas på det feeling
att jag nästan inte orkar något.

just nu är det mycket osäkerhet. och killtankar - jag som halvt svor av mig killar. och mognad - känna hur lite jag pallar med ungdomens år av pretentioner och spel för kulisserna och bara rent allmän all jädra energi som läggs på att vara något. antingen det är något man är eller inte.

jag vill bara bo i ett hus, med en man i min famn och med katt och hund, bokhylla och hav.
gå till jobbet på morgonen och innen det göra mitt morgonkaffe i mitt kök, få godmorgonkram vid bänken, känna härlig skön nyduschad mansdoft och manshud under mina fingrar, puss och hej, ha en bra dag - komma hem, byta om, gå ut med hunden, duscha, skriva i soffan med katt och hund, titta på havet, bli hej-vad-underbart-att-komma-hem-till-dig kramad av någon som luktar utomhus och frisk luft, känns stadig och stark och fast och min och älskad.

jag orkar inte med hela den här resan dit.
inte idag.
det är för mycket. orkarnte.
pallarnte.

varken tävla eller kämpa eller spela eller något åt det hållet.

jag vill bara komma dit. imorrn.