hysterical tears of joy och ett varnande exempel

tänkte först kalla detta blogginlägget något som "the stupidity of men"... men så kom jag på att jag förmodligen har använt det tidigare, i en vanlig rant om killar och deras... ja öh. alltså. vamliga idiotier.

men det är inte riktigt det som det handlar om idag

stötte på en kille på kryckor nyss i hostelköket som kände en tjej jag träffat här, Nemo, fast hon heter inte det egentligen

kunde inte låta bli att fråga vad som hänt och han och hans polare börjar skämta om hur han snart måste komma på en bättre historia än vad som verkligen hände

med fara för sitt eget liv räddade han känguruungar från en säker död i krokodilers gap... tadaaa!

när det egentligen var så att han var puckad nog att vid vattenhålet längs Kings Canyon hajken hoppa rakt i utan att faktiskt kolla hur djupt det var just där............................................

dumma dumma pojke, men oh så mina tårar sprutade när han efter lite snack började ge mig den oförställda versionen med play by play och jag kunde se allt framför mig
adrenalinjunkie var hans ursäkt

tror ni att han varit i australien länge?

att han hade försäkring?

nope.

this my friends... is why

why you should always always have insurance

why you shouldn't jump into a waterhole without actually checking the depth first

and why you definately need to tell people about your misadventure... ;) stackarn

tears of joy

people...

hans ordval
inte mitt

småländska: di vaa do ein evi tue att jaa hann visa me fraun mehn sympauteska seida, innan han böörja drau heila histourian...
gapflabbande tårsprut brukar annars kunna sätta lite käppar i hjulet på en annars medkännande och sympatisk framtoning

liksom

olivia hoppar rakt upp i luften vid klippkanten i Kings Canyon istället hon

nu vet jag...

... vad som får mig att må bäst här i Sydney.

ingen nyhet egentligen så att det tagit mig så lång tid att komma ihåg det är banne mig lite pinsamt.

upptäcka. äventyr. frisk luft, sköna vindar och brusande vågor och sol.

jag tror banne mig att jag behöver en daglig dos av det. för mitt gamla trick i Emmaboda, ta en nypa frisk luft på balkongen, andas in nattluften och alla härliga dofter, funkar liksom inte mitt i stan. enda gången det doftar friskt härinne är när det stormar. inte så att det stinker annars. men det doftar ingenting.

jag måste förmodligen bli en sådan där irriterande jobbig typ som går upp jättetidigt och tar bussen ut till havet för en mmorgonpromenad varje dag innan jobbet, för att jag ska må riktigt som bäst.
suck.

vet att jag bitchade om att gå upp tidigt SannaPanna, men nu känns det riktigt bra efter att ha skypat, och jag har ett ryck.

bussen ut till Coogee om en kvart - dammit.
jag ska ta en långis promenadis.

tur man har flextid på jobbet.

äntligen lite frisk luft och berg

dagens engelska term:

error judgement - att strypa föraren

en dag i Blue Mountains - inte helt fel.

Hit vill jag igen. Trots att jag under hela ned- och uppstigningen de 900 eller så svindlande trappstegen ner till dalen fick frågan "Who's idea was this again?"... :P

Typiskt otränade (host host..) och ofriluftsiga människor man hade med sig alltså.. ;) Utom Mella såklart, fina Mella, vår honorary swede och tillika idrottslärare to be som är tysk av börden men svensk i sitt hjärta.

Kändes skönt att ut och röra på sig igen! Kommer nog aldrig bli vuxen.. Satt och lekte gul bil med Tom som körde hela vägen dit och hem, och senaste dagarna har jag tagit ut min överblivna tävlingslystnad i leken på stackars Kristina som senast imorse på väg till jobbet fick ett "GUL BIL" på armen...

Kvällen var nog en av de mysigaste sen vi kom hit, jag som trivs som allra bäst i stora sköna middagssällskap hos vänner och släktingar. Spontant inbjudna på middag hos Toms halvsvenska goa utökade familj i våra härliga inte alls totalsvettiga "vandringskläder" kände vi oss nästan som hemma, solbrända snurriga hjärnor till trots.

Grymma Kings of Leon kvällen innan. Och så det här.

Var nog precis vad jag behövde. En hel dag med bästa sällskapet, inga krav och ingen stress bara skönt väder, vacker utsikt, underbar motion, frisk luft och många många skratt..

Life felt so good. I could have stayed in that bubble. 

Friheten. Härligheten.

pics: all mine