snipp snapp snut

mitt hjärta är alldeles varmt

liksom tungt, stort och varmt

liksom som att jag faktiskt känner tyngden av det inuti mitt bröst, men inte så att det känns för tungt

jag andas liksom tungt också

i korta suckande stötar

men det är ok
  

the hardest part of travelling is coming home again

regnigt, mulet, tråkigt, kallt och drönigt alice


vaknade en timma försent för att skypa hem
och ungefär en timma för tidigt än vad min lekamen önskat


ställde in jobbet idag
sitter och snackar förhållande och skit med killarna, de som är uppe
känns lite scoutläger och svensk sommar

är ensam tjej nu
men känns skönt
har för lite killkompisar i sydney
önskar bara lite att jag hade känt någon av dessa bra nog för att kunna luta mig en smula på en axel och få en sån där skön manlig kram


annars är det skönt att vara ensam tjej av en annan orsak också
på något vis, så när det är fler än en blir det någon udda konkurrenssituation - inte mitt val eller önskan eller något sånt
men i vissa sammanhang och med vissa tjejer
(och uppenbart har det varit något sånt här med oss)
så blir det någon slags undermedveten skränig tävlan från vissa om uppmärksamhet


något i atmosfären bara
hormoner


hatar dem
;)


men nu är det skönt och lugnt
känner mig som en i gänget
känns som gänget hemma


påminner en del om back in the days, med fredrik, de där fyra åren med stora underbara goa gymnasiegänget och alla långa bredaxlade killar i det


låter det konstigt? vet inte om jag menar något med det, bara att killgänget här också är långa och bredaxlade :)


känns som xbox och film
känns som mys
känns som nostalgi


känns som att det är skönt att de alla är i min ålder och inte brand new ut i vida världen som så många svenskar är


finns en kille här bland dem som jag bara vill krama hårt och hålla om
rädda
I suppose


farligt

farligt farligt

det kan man aldrig
men han är så mysig och go och vilsen

om man bara kunde

mörkt hår, långa ögonfransar, vackra grööööna ögon


och saknar redan goa aidan, irländska sydafrikanen som jag typ slagits med tro det eller ej


antar att det är en trygghetskänsla
att bara hänga med alla dessa myskillar
gillar dem skarpt
även om de dricker för mycket och har lite mycket issues några av dem


det är så svårt att leva
så svårt att få det rätt


och jag sitter här med hemlängtan och framtidsfunderingar


aldrig bloggat om förut nä


det svåraste med att resa hör ni
det är att komma hem


idag är det alla frågetecken jag undrar över
när? hur? varför? är det rätt? ska jag stanna?

kommer min favoritconcierge lämna sin flickvän och bli galet förälskad i mig och göra mitt liv till en saga? ;)

och låter det cheesy om jag skriver

stay tuned?

o ve o ve

o ve o ve

en smula tomhet
ett knippe hemlängtan
a pinch of salt in my eye

regnet smattrar mot plasttaket över köket i alice
serverade på rick alessi/dan falzons bröllop igår för 20 dollar i timmen, en av skådisarna i aussiesåpan neighbours/grannar på nittiotalet
den som nicole kidman slog igenom med

har till och med fått en kram
den ni

sett en huntsman spindel och en trampad skorpion på jobbet
men missade den giftiga spindeln i cafeterian
den med en röd prick på ryggen
australien är lite annorlunda ja

ville prata med sverige imorse
en kompis offrade tappert ett par minuters sömn och piggade upp mig en smula
bara det att få snacka svenska
med någon som känner en

guld

en sak man kan ställa sig undrande till
är hur det kommer sig att jag hamnat i inte mindre än 3 triangeldramor under det senaste året

funderar på att åka hem
eller stanna

hade behövt gå i kyrkan imorse
men vaknade för sent
eller det är la halva ursäkten
regnet
lathet
trött
vet inte var eller vilken kyrka här
blableh

tjuvkikat på hemmabilder
och är tillbaka på längtan
men efter något
onämnbart

och jag når inte fram
vet inte vad

det regnar i alice
och jag insåg precis att det innebär att det regnar på uluru

-aidan-

these pics

dedicated to your big butt

you asked for it

literally

pics: googleismyfriend

hysterical tears of joy och ett varnande exempel

tänkte först kalla detta blogginlägget något som "the stupidity of men"... men så kom jag på att jag förmodligen har använt det tidigare, i en vanlig rant om killar och deras... ja öh. alltså. vamliga idiotier.

men det är inte riktigt det som det handlar om idag

stötte på en kille på kryckor nyss i hostelköket som kände en tjej jag träffat här, Nemo, fast hon heter inte det egentligen

kunde inte låta bli att fråga vad som hänt och han och hans polare börjar skämta om hur han snart måste komma på en bättre historia än vad som verkligen hände

med fara för sitt eget liv räddade han känguruungar från en säker död i krokodilers gap... tadaaa!

när det egentligen var så att han var puckad nog att vid vattenhålet längs Kings Canyon hajken hoppa rakt i utan att faktiskt kolla hur djupt det var just där............................................

dumma dumma pojke, men oh så mina tårar sprutade när han efter lite snack började ge mig den oförställda versionen med play by play och jag kunde se allt framför mig
adrenalinjunkie var hans ursäkt

tror ni att han varit i australien länge?

att han hade försäkring?

nope.

this my friends... is why

why you should always always have insurance

why you shouldn't jump into a waterhole without actually checking the depth first

and why you definately need to tell people about your misadventure... ;) stackarn

tears of joy

people...

hans ordval
inte mitt

småländska: di vaa do ein evi tue att jaa hann visa me fraun mehn sympauteska seida, innan han böörja drau heila histourian...
gapflabbande tårsprut brukar annars kunna sätta lite käppar i hjulet på en annars medkännande och sympatisk framtoning

liksom

olivia hoppar rakt upp i luften vid klippkanten i Kings Canyon istället hon

alice alice who the fuck is alice?

annies place i alice springs
en stad på en tredjedel mindre än nybro

hatade det när jag kom - kändes sunkigt och ovant och konstigt att vara backpacker igen
kollade noga alla sängarnas madrasser efter blodfläckar som tecken på bedbugs innan jag valde
och staden vid skymningen kändes mer osäker och labil än storstadssydney klockan tre på natten på vår bakgata eller nattpromenader i new delhi och kathmandu
den sociala misär som en del - för många - aboriginer lever i som är tydlig bara i parkerna i sydney, slår dig mitt i plytet här i alice

och jag drog mig osäker, blyg och ensam undan på mitt rum, bort från okända främlingar som lärde känna varandra i backpackerköket
festade och skrålade
packade min väska inför det jag kom hit för
äventyret
en tredagars campingtur till UlurU, Kata Tjuta och Kings Canyon

och efter campingturen till UlurU med bussliv och härliga människor och sova i en swag under miljontals stjärnor på den bara marken efter Kojis experta flamencogitarrande vid brasan gjord på ved vi själva plockat av kolnade mulgerträd och upplevelsen av UlurUs magiska atmosfär och hjärtebrustet jag kände på väg därifrån i söndags kväll och känslan av att jag på tok inte alls var färdig med varken UlurU eller the red centre med sin vackra röda sand - så...
känns annies place som hemma

nadine i receptionen har fixat jobb åt mig
cyklarna i taket känns ännu coolare än innan
köket mindre äckligt trots att jag inte alls är säker på att det är renligare människor som bor här nu
poolen har jag ännu inte provat men den finns här när jag vill
jag har samma säng som tidigare
och efter jobbet idag sprang jag en tur innan det blev mörkt och kände mig närmast hemtam med alla runtdrivande sorgesamma aboriginer

de som inte tillhör Anungu (-ung uttalat som i gunga) - "Vi, Folket" på arrentespråk, i landet som vi är i nu, som tillhör Arrente där UlurU ligger

sista Uet är så stort därför att det är så det uttalas
olorOOO
Ayers rock

och jag får en stor klump i magen istället för att bli rädd när mannen med nedslagen ryckig och stel rygg - sådär paralyserat stel som man blir när ångesten bara slår över och över en som i vågor och hela det inre panikar och man är rädd för att röra sig bara så lite för man vet att då släpper kontrollen - i wifebeaterlinne framför mig i spänd ångest slår lyktstolpen bredvid sig frustrerat med sin knytnäve

och jag passerar honom och inser att han står på trottoaren utanför en fullpackad bottle shop och jag fattar att frustrationen och ångesten som är så tydlig är för att han blivit nekad att köpa mer

the stolen/lost generation

klumpen i magen efter att ha sett och känt kraften i luften och marken vid UlurU och lyssnat på Dan the Tour Guides medryckande och fantastiska kunskap om Anungu och deras historier om Creationtime 
hört på Keith

man måste vara här och höra för att förstå
mina ord räcker inte
Anungu som fortfarande lever med sitt ursprung och sin historia i hjärta och själ

inte som så många aboriginer  i detta land
bortryckta
diskriminerade
utslagna
alkoholiserade
the stolen/lost generation

jag är så glad att jag kom hit

och jag är min vana trogen:
jag skulle vilja fastna här

  

aah. så skönt det är att resa igen.
och att ha saker att berätta
för er
som ni får uppleva genom mina ögon

pics: mine.
annies place, swag, Koji, bushmelon och röd sand, däckad aborigin på alice gator, dan, keith, kata tjuta och uluru