sydney autumn - swedish spring

Söndag. Wow. Höstmörker och höstsåsighet på påskdagen. Lite avslaget skönt väder, mulet och inte helt varmt i luften, fastän ändå shortsväder och lite sensommarstämning. Prassliga bruna löv på marken. Eftermiddagslur i sängen efter en god dag med ”sydneyfamiljen”, kyrkan. Kändes verkligen som att vi var hemmat på andra sidan jordklotet idag.

Firade påskdagsgudstjänst i norska kyrkans vackra, vackra, avundsvärda hus i vackra Balgowlah på norra sidan av Sydney. Kristina var en grymt bra Maria Magdalena/Miriam i lakan och sjal som ett av påskens vittnen. Och jag var Tomas tvivlaren som uppmanade alla att sluta tvivla för att de inte ser eller känner – utan bara tro. Och så sjöng jag Amazing grace. Åh jag tror att det gick jättebra! Hurra!

Pirrig i magen idag också. Semsterpirrig. Riktigt sommarlovspirrig till och med! (Höstväder till trots..) Bara en dag till nu. Är eg ledig imorrn, men vill få nästa nyhetsbrev och affischer gjorda så Kickan slipper det. Jösses, jag som aldrig kallar henne för det annars. Se dä’ komm’et i’lafall iin gaång.

Oh, och så har jag insett och fattat varför jag vart så upphängd på förbannat manfolk o tockna doningar det senaste halvåret, med någon paus och så där här och där av totalt ointresse som ni förmodligen inte alls har märkt något av för att jag ändå gått här och drömt mig bort efter kärlekens vingslag och andra dylika blomsterheter. Uäch.

Haha. Så låter det nu va?

Ironi. Extremt användbart och tillfredsställande vardagsmedel.

Gauh, så trött jag är. Mosig efter tuppluren och såsig av vädret. Två timmars nyktert Bungalow 8-Farväl till en rar Linn en som åker hem imorrn igår hann jag med också. Mellan senkvällspåsktårtsbak, korvbrödhandling sent på natten, och borttvättning av all ditblåst Manlysand från fredag-lördagshänget i norra Sydney hos Isabell i ett ensamt hus. Skaffade fjäder i håret igår också ja.

Nu väntar en tur till norra sidan än en gång. Mysa mat och trevligt sällskap och utgång med Isabell och My i Freshwater och Manly.

Ööööh jag orkar inte röra på miiiiig…

Skulle nog eg kunna gå och lägga mig nu. Men har man lovat så har man! Plus att en får ju se favoritconciergen på vägen ut. Aldrig fel. Särskilt som man ska uuuuuuuuuuut från Sydney i tre härliga veckor!!!!!!!

På torsdag morgon flyger jag till Alice Springs och Uluru/Ayers Rock!

foto: mitt

Vingklippt no more

Alltså.

Antingen håller Gud på och skickar en hälsning från hemma för att pigga upp mig – eller så blåser det faktiskt frisk luft utanför min balkong här mitt i stan, och det luktar precis som hemma i skogarna.

Åh vad hemlängtan jag får nu. Cykla på en grusväg i sommarsolsken mellan granar och tallar och lukta på tystnaden och friden och sommarlov och hemma.

I blame Anna!

Visserligen tog hon bara med mitt favoritkaffe hemifrån för att jag bad henne – men herregud så gott.

Jag menar. Tro mig eller ej. Och ni som känner mig väl lär tro mig.. Särskilt ni som brukar se mig på läger och vandringar före och efter kaffet.

Men jag höll på att få tårar i ögonen vid första klunken, så gott det var. Så rätt, så hemma.

Banne mig en fantastisk känsla.

Har så många tankar om framtiden just nu. Drömmar som väckts till liv igen.

Sådana som jag förträngt och tryckt bort och ignorerat i många, många år. Tills nu. Det var något med Sydney, eller resan hit (inte den bokstavliga).

Har lett en kör, har sjungit inför människor (typ publik even), har stått på en stol på en fest och med speakerröst som i värsta boxarringen i US Big City lett sången och födelsedagshurrandet av en jättego tjej här ”ladiiiiiiessss and gentlemen…”

Har börjat våga släppa fram alla de sidorna i mig. De som längtar hem till Sverige och till Göteborg, de som redan kollat upp dramakurser och andra utlopp för sidor som jag har och försummat så, så, så länge.

Och av så dumma, dumma, orsaker. Varför gör vi så?  Låter andras kommentarer, drömmar, enfaldighet, trångsynthet, problem, osäkerheter, skitsaker påverka oss. Klippa våra vingar så att vi inte vågar vara, eller halvt eller helt glömmer bort vilka vi är eller en gång var och kanske är menade att bli igen.

Fotografera, sjunga, dansa, drama, simma, vandra, klättra, springa.

Mera. Mera! MERA!

Jag LEVER!

MER än så, jag blommar, bubblar, brinner!

pics: no 1 & 3 are mine, rest are tumblrs

sann lycka

Lycka

Att vakna upp på andra sidan jordklotet och sedan få en pil av glädje rakt in i hjärtat vid att fortfarande i morgonzombietillstånd stiga ut i köket och plötsligt komma ihåg att man inte behöver använda det lilla dasskaffe till billiga morgonkick man unnat sig – utan att man fortfarande har kvar svart guld i den lilla provpåse Abyssinian Dawn från Gevalia som jag visserligen inte är helt säker på om jag fick ta med mig från Kastrup men gjorde i alla fall…

Suck. Ibland känner jag mig verkligen som en riktig kaffejunkie.

pic: tumblr via google