avskuren

känner mig 

ensammen och avskuren

lite som att jag inte riktigt vet var jag är längre

eller vart jag är på väg

lite bortglömd också

alla är så mitt uppe i sina vardagar

att det sista de tänker på är

personen här

 på andra sidan jordklotet

och jag vet hur lätt det är

men när livet mest är vardag här också

inte fullt med aktiviteter

eller dumma dejter

eller dumma killar

eller roliga kvällar

man mest går och funderar på hur man ska göra i höst

i sommar

nästa vecka på semestern

och inget intressant händer på facebook

och kommentarerna är få här

mailen ännu färre

ibland är det banne mig som att man inte finns

bara för att man är någonstans utom synhåll

likadant förra gången jag var ute och reste

inte något folk brukar prata om

när det kommer till resor

hur förbannat glömska människor är

även de som står en nära

är som att jag skulle kunna stå mitt i ett rum 

fullt med människor 

och skrika 

utan att någon reagerar

what the fuck?

det är så förbannat ledsamt

men det jag kommer ta med mig allra mest från de här månaderna i Sydney

det är banne mig cynism

way more than before