Vi behövde ett break!
För mycket jobb som gått i ett efter vartannat, nya kontakter, rutiner att komma in i, vardagssysslor att ta hand om och bara rent allmänt att knappt se något utanför den närmsta hemmasfären i storstads-Sydney och CBD (Central Business District) by either day or night de senaste veckorna.
Så vi organiserade om våra jobbtimmar denna måndag.
Vårvädret (vi går ju mot sommar här, och ÄNTLIGEN börjar det kännas!) visade sig från sin bästa sida och kosan styrdes mot havet. Mot Bondi Beach med vår allra första bussresa på denna sidan klotet.
Döm om min glädje och förvåning – när jag på hemvägen inser att här minsann var något jag kände igen! Heja Dackebussarna of yore!
Följer: En studie i sprudlande ljuvlig hopp och lek! De lite mindre lyckade bilderna... ;)
But YEY! Mission accomplished! Energy revived!
Och ja. Allting är upp å ner här. Allt annat är en lögn.
Vad bra du skriver, öppet och från hjärtat! Vet hur det känns, har själv varit här 8 månader och kom dessutom helt själv utan att känna någon (ja, jag ska alltid vara värst) och har gått igenom alla stadier, men nu nått ett vemodigt jag-vill-inte-åka-hem-stadie bara för att jag ska hem om 2 månader. I början var jag obekväm med alla kulturskillander, som detta fenomen att prata med okända människor, men nu är det jag som inleder konversationer till höger och vänster och känner mig närmast förnärmad om inte expediten frågar "hi, how are you?" Så det blir bättre. Synd bara att när man väl acklimatiserat sig så är det dags att åka hem..!
SvaraRaderaTack Linnea! Vilken fin komplimang och vad glad jag blir för den.
SvaraRaderaJa, jag misstänker också att det närmast kommer vara tvärtom efter några månader, när allting inte är riktigt såhär nytt och främmande längre. Det var skönt att få en påminnelse om det - det tackar vi för!
Konstigt att det alltid ska vara på det viset, indeed! Men men... är väl bara att acceptera ey?..