tisdag 27 september 2011

trevliga pasttimes i Sydney


Snuvar och har mig till adrenalinet som pumpats igång av de första två avsnitten på denna nya serie av FOX.
Streamat! Inte laddat ner eller andra olagligheter. Fast klart att den moraliska aspekten av att dra nytta av någon annan människas val att utföra en olaglig handling är ju som alltid väldigt intressant.
Samtidigt som var människa måste ta ansvar för sitt eget liv, och ingen någonsin kan ta ansvaret för eller från en annan vuxen människa, blir ju frågan om det automatiskt gör mitt utnyttjande av personens handlingar okej - väldigt.. Låt oss säga.. Just det. Intressant.

De flesta av oss väljer oftast att skjuta sådana pseudodjupa moraliska frågor på "en annan gång", vid det där knorret i magen, som säger att man nog kanske egentligen inte skulle gilla att följa sin egen ideologiska övertygelse i frågan, och att man hellre gör det som är lätt.
Att ignorera den.
Dra en stor tjock slöja över de tankarna och distrahera med något annat. Tra lala lala.

Tra lala lala.

Lite pseudopolitiskt etikfilosoferande såhär på kvällskvisten.
Något ska man ju hitta på mellan jobb, och plugg, och sitta och vänta på att en kille ska höra av sig.

Vilket osökt för mig till vad jag precis satt och funderade över
Många vilsna funderingar och pseudodiskussioner - and yes. Pseudo is the word du jour. - mellan mig och Kristina och vem helst som vi trott kan svara oss, har cirkulerat kring dating.
Närmare bestämt datingkultur.
Närmare bestämt datingkultur här nere. Down under - pun intended.

Skämt åsido. Närmare bestämt:
Vi har vilset försökt få reda i röran som är blandningen av alla dessa olika romantiska komedier vi sett ända sedan tonåren, hur svenska killar beter sig hemma i Svea Rike och den svenska datingkulturen i allmänhet-obefintlig och/eller stapplande. För jag menar, jag ska erkänna att jag vet väldigt lite om hur dating egentligen är menat att gå till, ens i Sverige. Om det ens är menat att gå till på något väldigt särskilt sätt.

Jag har haft längre förhållanden, och kortare. Något kortare än kort. En del mer komplicerade än få. Något kanske inte ens skulle räknas som ett förhållande (fastän defenitionen på vad som är ett förhållande eller inte, säkerligen skulle kunna sysselsätta mig på mer än ett par rader och därför får vänta till ett annat tillfälle)
Jag må till och med ha bott ihop med en kille i tre år - men det hjälper mig inte ett dugg när det kommer till datingregler om jag aldrig regelrätt dejtat förut!

Hur ska vi bete oss egentligen?
För jag menar, let's face it. Livet är inte en enda lång romantisk komedi. Det må vara hur komiskt eller romantiskt då och då som helst! Livet är livet.
Förvirrande. Omtumlande. Kringkastande. Tradigt. Frustrerande. Irriterande. Sorry. Sidetrackad där, började visst beskriva killar istället...

Nej, men min poäng är hur som haver, att livet... inte funkar som i en romantisk komedi. Varför skulle vi annars ha ett behov av att se dem?
Och hur ska en enkel normalkomplicerad normalstörd flicka från Småland egentligen veta hur hon ska bete sig, när inte ens romantiska komedier är konsekventa med hur den romantiska hjältinnan ska få sin Prince Charming?

Alltså. Allt det där är verkligen intressanta spörsmål. Månne inte för alla som läser det här, men åtminstone för mig.
Men det var inte det HELLER som var frågan.

Problemet är att om jag inte ens vet hur man dejtar hemma, så blev det hela med ens betydligt mer förvirrande när man sen kommer hit.
Kulturen är helt annorlunda.
Killar är mer macho.
Tjejer går klädda i killer heels och de kortaste klänningar jag någonsin sett. Vi snackar "snälla böj dig inte fram ens en centimeter för guds skull" och "nu går jag ner från trottoarkanten, bäst att hålla kvar kjolkanten nedanför skinkan så den inte kanar upp". Det är skrattretande! Jag må vara påverkad av resan i Indien fortfarande, men vissa saker känns helt enkelt inte okej att visa för hela världen, för mig. Jag skulle hellre gå ut på gatan precis här och nu och nita första bästa (icke synligt påtända) människa än att ta på mig något så kort!

Det handlar inte ens om vad tjejerna sänder för signaler eller inte, but while we are on that subject, låt mig bara få säga att vi har en civilisation och medvetenhet och tankar i våra hjärnor av en anledning och killar som tror att det är okej att bete sig som neanderthalare och ta vad helst de vill ha bara för att testoteronen de har i kroppen manar dem till det kan dränka sig i närmaste toalett.

Det handlar om att tjejerna nervärderar sig själva till att bli prydnader och sexobjekt, eller tomma dockor och i det närmaste killars accessoarer genom att ta på sig kläder och skor som inte går att röra sig i, knappt sitta ens.
Welcome back to the fifties people!

50-tal nej tack. Inte ens värt det för de snygga klädernas skull.
(Hade i ärlighetens namn nog kunnat ta nästan vilket årtal som helst, beroende på geografisk utgångspunkt)
Var förresten på en american retro diner i Melbourne, apropå det! Drack en rootbeer float och allt!



Soda Rock, Toorak Rd, Toorak - go there!

Haha! När man skriver om trollen!! Killen jag skrev om hörde precis av sig! "gaaah" :)

Jag tror att jag kan skippa en del ranting och dating teorier som vi har haft. I stora drag, har vi hittills varit väldigt präglade över att alla vart vi än går tycks påpeka vilken machokultur det är här, och att tjejer alltid går ut i högklackat, och att bli utbjuden på middag där killen förväntas betala allt definitivt är kutym här.
För min egen del, har det nästan gett mig något av en identitetskris!

För er som känner mig skulle det kanske låta konstigt om jag säger att jag helt varit passiv hittills. Av rädsla för att göra något "fel" eller verka både "för framåt" eller "för bakåt".
Låter det som mig? Inte vet jag. Men det har känts lite konstigt. Är säkert en produkt av sommarens snurriga dansande och en generell psykologisk trötthet över att överhuvudtaget ha med motsatta könet att göra.
Men det spelar ingen roll nu.

För jag har bestämt mig för att helt enkelt vara mig själv. Jag spontanrockar skiten. Det brukar ju ändå vara då jag funkar som bäst.

Regler shmegler. :)
I värsta fall så lär jag mig något nytt. Det gör man ju alltid av misstagen.

Yey. And I have a date!

1 kommentar: