hjärtat är alldeles stumt.
och inga ord på vad jag känner hörs.
is och sten bara.
och något annat får jag inte fram.
jag som borde vara glad. på andra sidan jorden-i-freaking-Sydney-baby, träffar skönt folk, solen skiner ofta, jobbar i svenska kyrkan, schysst kollega/sambo som jag kan både skratta och sitta och prata livet på köksbänken inpå natten med.
dejtar ännu en trevlig pojke här, rutinerna börjar fastna, känner till vart jag bor, har pool på taket, favvomaten, favvoställen och minnen i gathörn nu.
en av de viktigaste personerna i mitt liv är borta.
en bit hemma är inte där.
korten kastna upp i luften och stenen i mitt bröst väntar allt mer panikslaget på hur de ska falla ner.
livet här, det rullar på, och tiden är som alltid ostoppbar.
sliten mellan viljan att gå och hålla Någon i handen, glittra med ögonen, kramas, retas.
och den att ligga i ett hörn av sängen, blunda, hulka, sörja, känna, renas.
rör mig inte! låt mig va!
trösta mig!
blaah.
fucking internet.
jag hatar det här blogginlägget.
det suger, stinker, failar, drygar, äck och päck.
lika tomt o stumt är det, som mitt hjärta.
pics: vägen tillhör tyraelvira.blogg.se, nr 2 är mitt, och nr 3 och 4:google is my friend
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar