in lust we trust

glömt i utkastlådan från lite mer än en vecka sedan...

jag gillar inte ens the ark, men här sitter jag och lyssnar

tillbaka i sydney

luke är i canberra hela veckan och jobbar

och här är jag och försöker söka jobb

att prata över telefonen, hur mycket bättre är inte det än att bara smsa eller inte höras alls!

men bitterljuvt

en gnutta av fantastiskhet

som sen bara inte mer

inte som man vill

när man bara vill vara nära

är det bättre att inte prata, inte längta?

tror inte det, inte för mig

jag gillar saknaden

jag gillar hålet och värken i magen och det kanske låter perverst men när värken värker och andningen blir tung av saknad

då vet jag att jag lever

och jag känner

och att jag känner något för någon som längtar tillbaka efter mig

och det känns så bra på så många olika nivåer det

det är fredag

i sydney

kväll

och jag tittar på film och pillar med sånt jag skjutit upp i evigheter

som att ladda bilder på kameran och skriva på sidan här jag har

och det blev aldrig farm och andraårsvisum för mig

jag kanske berättar en annan gång

men det känns ändå bra

betyder många många veckor till med sydney och allt det erbjuder

istället för ensamhet och enslighet och ologiska utskällningar och den sortens saknad som bara värker och smärtar på det hemska värsta sättet

 

man kan önska att man vore född med guldsked i mun

men jag gillar att vara min egen lyckas smed - hur goody-goody och äckligt själbelåtet lät inte det då?

men hur som

man mår bra av att kämpa, av att få sätta sin tilltro till sig själv och känna sina styrkor och svagheter

det gillar jag mycket med det här landet

känslan av att saker är möjliga

det är lite wild wild west och nybyggaranda över hela den här världen här nere.
jobb får man lätt, bara man kämpar för det
man behöver bara få en trial och visa vad man går för på prov och man är inne.

möjligheternas land indeed.